Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Båtfragment och åra i vikingagrav i Tuna

Artikel 195 av 267
Nostalgi - 50-talet
Visa alla artiklar

Utgrävningarna av vikingatidens Tuna-gravar fortsätter denna sommar.

Annons

Det är upsaliensare, som är sysselsatta med att frilägga de åtta båtgravar från tidig vikingatid och vendeltid, som man funnit här ute.

Ledare på platsen är fil. lic. Erik Nylén, och som medhjälpare har han amanuensen Else Nordahl och fil.lic. Bengt Schönbeck - den senare med 5-årig erfarenhet från de kände fynden vid Valsgärde.

Tuna-utgrävningen står under professor Mårten Stenbergers egid.

Det intressanta med Tuna-fynden är att samtliga hittills funna gravar är kvinnogravar.

Man kan se det på de föremål som hittats. Det är bl a pärlor av glas och glasfluss. Ännu har man inte bearbetat materialet därhän att man vill ge sig in på några exakta omdömen. Men gissningsvis kanske fynden kan ha samband med Frö-kulten.

Arkeologiskt fältarbete fordrar stort tålamod av utgrävaren. Oändligt sakta och försiktigt plockar man med en kniv bort centimeter för centimeter av leran, som skyddande ligger över föremålen.

Ofta blir lönen för mödan ringa, men hoppet att hitta något av vetenskapligt intresse håller en viss spänning vid liv.

Något vulgärintresse av att hitta guldsaker o d har inte forskarna.

Vad de vill är att komplettera bilden av en svunnen kultur.

Båtfragment och åra

Dessa båtgravar i Tunahärrör sig av allt att döma från tidig vikingatid, d.v.s 800-talet.

I en av dem är fragment av båtens träkonstruktion bevarade, man ser spant och en åra. En liten ask av näver har man också hittat.

Näver, som ligger i lera håller sig ganska bra genom seklerna.

I en annan grav, där träet multnat, ser man ändå mycket väl båtsidans sträckning genom att de flesta järnbultarna ligga kvar orubbade.

Arkeologerna i Tuna får ligga i ständig beredskap för regnets skull. Så fort molnen skockas måste man täcka över gravarna för att inga skador ska uppstå och fyndföremålen rubbas i sitt läge av vatten.

Inte heller blåst är man särskilt tilltalad av. Den åstadkomer nämligen svängningar i den 10 meter höga stålställning , i vilken kameran är kardanskt upphängd. Rubbningar gör bilderna suddiga.

Regnperioden kanske snart går över nu, och Tuna-arkeologerna får vad de önskar: gott väder och vetenskapligt värdefulla resultat.