Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Behandlas alla sjuka så illa?

Annons

Har just följt min man till hans sista vila. För två år sedan sökte vi hjälp på vårdcentralen för han hade yrsel, hallucinationer, hittade inte ord, talade sluddrigt. Men det var inget fel sade de, ”glömma ord och saker gör vi alla” och ”klockan kan du ju, kom igen om tio år”.

Tio månader senare ramlar han baklänges nerför en trappa, han slog inte ihjäl sig den gången, men fick en kraftig hjärnblödning. Han fick allt svårare att prata, ramlade flera gånger per dag, var ständigt blåslagen och hade ont i kroppen, svimmade på gräsmattan med mera.

Hur många gånger vi varit på akuten har jag tappat räkningen på, varje gång har vi fått vänta sex–sju timmar, hemskt, innan han kommit till en avdelning. Varje gång blev han utskriven dagen efter, med ont i kroppen och andra bekymmer. Varför har ingen kollat ordentligt, aldrig att han fick någon medicin eller ens smärtstillande. De har kollat blodtryck, EKG, tagit blodprover men han hade inget fel enligt sjukvårdspersonal.

Våren 2016 kräver vår son att pappa skall demensutredas, får efter besvär tag i ”hans” läkare på vårdcentralen, men läkaren svarar: ”Vad ska det tjäna till?” men sonen tycker att rätt sorts medicin skall sättas in, och då säger läkaren: ”Vi får väl prova oss fram till vilken sorts medicin som passar”.

Sensommaren 2017 kommer han till korttidsboende, eftersom han bara sover någon timme då och då och vandrar omkring mycket och kan också försvinna ut ibland och ramla och inte veta var han är. Så hände också på hans korttidsboende. En dam ringde och berättade att hon hade en man där och sa hans namn. Hon berättade att han gick omkring bland alla bilar och hade ramlat och verkade förvirrad, så jag sa var han skulle vara, då skulle hon skjutsa honom dit. Stort tack!

Då ringde jag boendet och berättade, men de hade inte ens saknat honom.

Hösten 2017 blir min man förflyttad till särskilt boende, där trivs han bra och förstås ramlar han ideligen och hans kondition blir allt sämre. Men det finns ju sjukpersonal och läkare där?

En natt ramlar han då han vill på toa, larmet går, ingen kommer till hjälp. Alla två (!) personal på 39 dementa, mer eller mindre sjuka, är upptagna. Slutligen kommer någon, då ligger han på golvet, blödande med ett sju cm sår i huvudet. De lägger honom på sängen men såret slutar inte blöda, så fram på förmiddagen ringer de efter ambulans.

Efter att såret sytts, görs diverse undersökningar och även röntgen. Då upptäcks att revben gått av och tränger in i lungan så en allvarlig blödning är på gång. Dessutom upptäcks cancer i skelettet (smärtor som vi tidigare sökt för!) samt vätska i kroppen på grund av svagt hjärta.

Efter fyra dygn somnar han in från alla smärtor.

Under två års tid har vi gång på gång sökt hjälp, men det var dålig hjälp vi fått. Blir alla sjuka lika dåligt behandlade eller var det för åldern åttio år?

Undrar hans fru

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons