Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Belgien inget bra skyltfönster för EU

Belgiens politiska kaos visar varför det var bra att EU fick en permanent ordförande. Frågan är dock om Belgien och fler EU-länder kan delas i framtiden.

Annons

Belgien var från början en omaka statsbildning, med två ganska jämnstora nederländska och franskspråkiga grupper. Det borde dock ha varit möjligt att skapa en väl fungerande flerspråkig stat. Så har det inte blivit, utan landet ser efter söndagens val ut att vara på väg mot en uppdelning.

Det är inget bra skyltfönster för EU:s enhetssträvanden. I Bryssel predikas mer samarbete, men belgiska partier bråkar hellre om språkgränser än gör något åt den stora statsskulden.

Den språkliga uppdelningen har snarare redan gått för långt, men flamländska partier vill gå längre. Det är bara i Brysselområdet som belgarna kan rösta på alla politiska partier. I övrigt kan de bara välja på flamländska eller franskspråkiga partier. Det är minst sagt underligt att ett parti inte har rätt att ställa upp i hela landet och att de traditionellt stora partierna krist-demokrater, socialister och liberaler är uppdelade i två separata partier efter språkgränserna.

De flamländska partierna vill nu hindra franskspråkiga väljare i några kommuner där de hittills har haft den rätten från att rösta på annat än flamländska partier. Det demokratiskt rimliga vore att låta alla partier ställa upp var de vill och låta alla väljare rösta på vilket parti de vill, oavsett var i landet de råkar bo. Men nu utvecklingen är i praktiken på väg åt andra hållet. Det säger sig självt att ett land har svårt att hålla samman om de politiska partierna inte får verka i hela landet.

Konflikten gäller också pengar. De rikare flamländska områdena vill inte betala till de fattigare franskspråkiga, bland annat med argumentet att de inte får vara med att rösta om hur pengarna används och att en hel del slösas bort. Därför är det i Flandern som kraven på att dela Belgien har starkt stöd. Valets segrare NVA, med nästan 30 procent av rösterna, förespråkar att Belgien på sikt delas. De öppet separatistiska partierna fick en bit över 40 procent av rösterna i Flandern.

Det vore minst sagt krångligt att dela Belgien, då det huvudsakligen franskspråkiga Bryssel ligger inne i Flandern. Men om utvecklingen fortsätter är det svårt att se något alternativ. Redan i dag är det mycket besvärligt att få ihop en regering. Regeringsbildandet väntas dra ut i månader, trots att Belgien blir ordförandeland i EU det närmaste halvåret från den 1 juli.

Därför är det bra att EU numera har en permanent ordförande – belgaren (!) Herman van Rompuy. De belgiska partierna är också i varje fall överens om att EU skall stärkas, så även en expeditionsministär kanske kan få Belgien att fungera hjälpligt som ordförandeland.

Flanderns ovilja att bidra till det fattigare Vallonien handlar i liten skala om samma sak som diskuteras inom euroområdet. Där vill de rikare länderna inte vara med och betala till fattigare länder som anses ha misskött sin ekonomi.

I takt med att EU bestämmer mer ökar också motiven för att dela upp medlemsländer. I ett uppdelat Belgien skulle båda de nya regeringarna sitta med i EU:s ministerråd. Små länder är överrepresenterade, så tillsammans skulle Flandern och Vallonien få fler röster och EU-parlamentariker än Belgien har i dag. Det kan kanske vara lockande för fler, som nationalister i Skottland eller i delar av Spanien.