Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Björn kröp in i gasverkets ugnar

Artikel 245 av 267
Nostalgi - 50-talet
Visa alla artiklar

”Ibland blev man gasförgiftad och fick ligga på gräsmattan tills man kvicknade till”, säger Björn Petersson som började jobba på gasverket när han var 14 år.

Annons

I år är det 79 år sedan Björn började arbeta och han har hunnit fylla 93 år.

Det var genom sin pappa, som var eldare, som han fick jobbet på gasverket som låg ungefär där Kokpunkten har sin parkering i dag.

Maskinskrivning fick han lära sig på jobbet och första tiden satt han på kontoret.

– De villkor som ställdes var att jag skulle kunna skriva maskin och ha en egen cykel.

– Jag lärde mig skriva på riktigt, och det har jag haft nytta av sen när jag har varit sekreterare i olika idrottsföreningar.

Men som springpojke fick han också göra diverse jobb, bland annat sälja koks till privatpersoner.

– När vi eldade kol till gasverket bildades koks och det såldes till privatpersoner som använde det för att värma upp sina hus.

– Jag hällde upp på säckar och tog betalt, sen fick jag cykla till huvudkontoret på Munkgatan och redovisa.

Med tiden utökades arbetsuppgifterna och han var med och rengjorde gasugnarna, ett inte helt ofarligt jobb.

Här ser du en bild av hur arbetsmiljön var.

– Det var en manlucka som man fick skruva bort och så kröp vi in och sopade ut skräpet.

De var tre stycken som turades om att krypa in.

– Man fick hålla andan och krypa in en kort stund och sen skynda sig ut.

Vid flera tillfällen blev Björn gasförgiftad.

– Då låg man på gräsmattan tills man kvicknade till. Hade det varit nu för tiden hade det blivit ett jäkla liv.

– Då fick jag en spruta i armen och jag minns hur det surrade till i kroppen och i huvudet.

Men ibland blev förgiftningen så svår att han fick åka till sjukhuset.

Några gasolyckor minns han inte från sin tid på gasverket, däremot berättar han om vad som hände när det var åskväder.

– Vi hade en hög skorsten och när blixten slog ned där så bildades det stora eldklot. De gled längs våra ugnar. De gick så sakta att man kunde gå bredvid. Sen försvann de spårlöst.

Fenomenet var känt och lockade höjdarna på kontoret ned till gasverket.

– När de såg att det åskade på andra sidan sjön så kom de för att se eldkloten.

Björn jobbade senare som traversförare och svetsare och lönen låg på 40 kronor i månaden.

När Kraftvärmeverket byggdes och sattes i drift i början av 1960-talet fick Björn veta att han skulle börja jobba där.

– Det var väl någon som hade skrutit upp mig, säger Björn och skrattar och berättar att det kom en höjdare och frågade om det var jag som heter Björn.

– I morgon ska du börja på Kraftvärmeverket sa han och så blev det.

Annons