Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Bo Stenström: Dialog är bättre än hetsjakt

Annons

Innan det sedvanliga drevet mot båtägarna tar fart på allvar kan det kanske vara på sin plats att klarlägga en del grundläggande fakta om hanteringen av båttoaletter och septitankar.

Före plastbåtsrevolutionen i början av 1970-talet förekom toaletter endast i de största båtarna. När plastbåtstillverkningen tog fart och många båtar blev stora nog att rymma fasta toaletter konstaterades att det var ohållbart att tömma toaletterna direkt ut i vattnet i hamnarna varför praktiskt taget alla båtar i våra farvatten installerade septitankar för att kunna tömma avfallet till sjöss.

För närvarande har cirka 50 000 båtar fast installerad toalett. Av dessa har ungefär 10 000, huvudsakligen nyare båtar, sug-anordning för landtömning. Cirka 10 procent av det totala fritidsbåtbeståndet är berört av en eventuell lagstiftning om utsläpp.

En avgörande fråga blir givetvis: Hur mycket släpper dessa båtar egentligen ut? Av tillgängliga siffror kan man utläsa att båtarna släpper ut 140 ton kväve per år jämfört med jordbrukets 50 000 ton. Fosforutsläppen ligger på cirka 3,7 ton. Båtutsläppen omfattar cirka 1,4 promille av den totala utsläppsumman. En uppskattning av utsläppsvolymerna i Mälaren innebär att 2 miljarddelar av sjöns kubikvolym utgörs av utsläpp. Summan ackumuleras inte eftersom Mälarens vatten byts vartannat år. En full septitank innehåller 75 procent rent spolvatten och 25 procent för-oreningar, främst urin.

Åklagarens farhåga att utsläppen förekommer ”i en omfattning som inte har ringa betydelse” torde alltså inte vara aktuell. Transportstyrelsens utredare konstaterar att kostnaderna för att åtgärda utsläppen inte står i paritet med nyttan, men föreslår ändå att ett förbud mot utsläpp ska införas om två år.

Det här betyder emellertid inte att båt-ägarna kan strunta i miljökraven. En vettig planering av tänkbara miljöåtgärder kommer ingen att motsätta sig. Problemet är emellertid att det är poänglöst att införa en lag som inte kan följas och som inte kan övervakas. På två år finns det ingen möjlighet att bygga de tekniskt komplicerade och kostnadskrävande cirka 300 nya mottagningsstationer som behövs. Kustbevakning och polisbåtar har ingen som helst möjlighet att hålla koll på alla tänkbara miljöbovar. Alltså kommer båtägarna sannolikt att fortsätta släppa ut toalettavfallet utan att riskera påföljd.

Ett bättre sätt att möta de ökade miljökraven är att successivt skärpa kraven i takt med att stationer byggs och att rusta upp de torrdass som redan nu finns på holmarna men som ofta inte sköts på ett godtagbart sätt. Förslag:

w Inför krav på att alla nytillverkade båtar med toalett ska ha utsugningsanordning.

w Uppmuntra konstruktion av kompletteringsutrustning för äldre båtar. Utsug bör också kunna användas som försäljnings-argument på samma sätt som har skett exempelvis när det gäller sötvattenkylning.

w Gör en tidsplan på ungefär fem år när kommuner och fastlandsbaserade gästhamnar ska åläggas att bygga ut tömningsstationer. Därefter kan man kräva att alla båtar som kan klara en ombyggnad rent tekniskt ska sätta in tömningsanordning.

En hetsjakt med mål att framställa båt-ägarna som miljöbovar är meningslös och sannolikt kontraproduktiv. En konstruktiv dialog fungerar bättre!

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel