Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

18 meter pergola i färgstark trädgård

Bakom granhäcken ligger den. Vild, vacker och inte helt perfekt. Gunilla Bäcklunds trädgård rymmer mormorsblommor, en bäck, en damm och massor av liv.

Annons

Svalorna stiger och faller över åkern där Gunilla Bäcklund anlagt den moderna delen av sin trädgård. För att komma hit från vägen passerar man boningshuset, en jordkällare och nedanför slänten – genom plommon-trädsbuskaget.

Den faluröda 1940-talshuset, där familjen bor sedan nio år tillbaka, bildar fond åt dahlior, flox, vidjehortensia, stormhatt, ringblommor, och solrosor. Grusgången krasar.

– Jag ville ha en äldre trädgård till huset, och jag älskar mormorsblommor, berättar Gunilla.

Ut ur vinterträdgården på husets gavel slingrar sig en överväldigande passionsblomma, eller kristikorsblomma som den också heter.

Amiralfjärilar virvlar kring syrénbuddlejan som står skyddat.

– Jag älskar fjärilar. och har valt många av växterna för att de lockar till sig fjärilar.

Stigen ner till den moderna sektionen följer en bäck som så småningom planar ut och landar i näckrosdammen. I den flackare delen växer isop, kvanne, kummin, mynta och dagliljor. Gunilla gillar att blanda. Kring dammen – bland annat miskantus (elefantgräs) och sköldbräckor. Vattnet ger liv åt trädgården, inte bara visuellt. Grodor, ödlor, dykarbaggar och sländor bor i dammens kant.

– På våren hörs grodorna upp till huset, de låter nästan som små motorcyklar.

Höjd har hon skapat med buskar och träd som rosenhallon, bollpil, silverpil och näverhägg. Hon ber om ursäkt för att planteringarna inte är rensade till perfektion.

– Det är aldrig ett måste och aldrig ett tvång med min trädgård. Det här är ganska lagom för mig att hålla ordning på. Det är en trädgård som tål mycket, och det är bra eftersom jag jobbar i Stockholm och reser en del.

Många av växterna är gåvor.

–  Jag tycker om det, att man pysslar med växterna och så tänker man på den som givit dem.

Vävarkarda, nu nästan utblommad, har spritt sig. Vallmo flammar lite varstans i rabatterna och i pergolans lådor. Tonen i kronbladen är intensivt röd, nästan själv-lysande.

– Bönderna såg vallmon i princip som ogräs, men jag tycker den är vacker. Det gör inget att den sprider sig.

Nog finns det plats att bre ut sig på. 50 gånger 60 meter omgärdas av en ung granhäck.

– Granarna ger lä och vindskydd året runt, det är ofta hårda vindar som skadar trädgården. Med häcken har jag fått ner trädgården från zon tre till zon två.

Att bo på landet är, för Gunilla Bäcklund, att slippa välja bort. Hon har en gammaldags och en modern trädgård. I dammen finns näckrosor i de tre färger som hon ville ha. Hon har höns och påfåglar. En sommarträdgård och en vinterträdgård.

– Jag älskar blommande träd. Det är en dröm att förlänga säsongen med ett orangeri, det blommar här till i november.

Bostad hoppas återkomma så småningom med rapport från Medelhavsklimatet i orangeriet.

En grön avdelare. När växterna tar sig blir pergolan en grönskande tunnel. Pipranka, vildvin, guldhumle och gullklematis har påbörjat jobbet.
En dröm att slippa välja. Gunilla Bäcklund återkommer till att livet på Laduängsborg på olika sätt låter henne slippa välja bort. Hon har anlagt en modern trädgård med damm och grusgångar. Intill bostadshuset finns klassiska blomsterrabatter. Hon har plats med röda, rosa och vita näckrosor i dammen och slipper välja en sort.
En skönhet vilar. Klätterrosen New dawn blommar ännu i pergolan som kommer bli övervuxen och fungera som avdelare i trädgården.
Till freds. Gunilla Bäcklund tycker hon har lagom att sköta om i trädgården.
Taggig skönhet. Vävarkarda, en växt som förr användes till att karda ull.
Kära dahlior. Praktfulla dahlior möter gästerna på gårdsplanen.
Djungelkänsla? Akilles gillar att rulla i kattmyntan och att smyga bland växterna kring bäcken och dammen som Gunilla anlagt.
Sensommarens färger. Flox, vallmo, penséer och dagliljor är några av alla de växter som samsas i den del av trädgården, som Gunilla kallar den moderna.
Frodig. Murreva mjukar upp linjerna i pergolan och döljer det faktum att det återanvända golvvirket lämnade en glipa i skarven mot blomstersängen.
Utvalt. En av många amiralfjärilar som kalasar på syrénbuddlejan.
Fint fall. Bäcken rinner från skuggan bland plommonsnåren ner mot dammen på åkern.
Oväntat. ”Påfåglar hade jag inte tänkt när jag flyttade hit, men en granne frågade om jag ville köpa ett par. Och de går bra med hönsen.

Mer läsning

Annons