Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Duka med blått och vitt

Sommarens jordgubbar ser ut att smaka extra gott i en vit skål med blå blomsterslingor. Det blåvita porslinet känns klassiskt nordiskt, men har sina rötter i både Kina och Persien.

Annons
Anders Welander.

En linneduk och vitt porslin med blått mönster är själva sinnebilden för en klassisk svensk dukning. Speciellt på sommaren. Tänk marint, romantiskt, retro. Det blåvita finns ofta med som en självklarhet. Det är nästan som om det vore något nedärvt i de nordiska generna. Men likt det mesta som känns ursvenskt kommer det från människor och länder längre bort än de flesta tänker på.

Ostindiska kompaniet, som hade sin storhetstid på 1700-talet, förde mängder av porslin från Kina till Sverige, och det mesta var just blått och vitt. Men egentligen hade färgkombinationen inte mycket att göra med vare sig svensk eller kinesisk smak. Från början var det kunderna i Persien och andra arabiska länder som önskade just den färgställningen.

– Det blåvita hade tillverkats länge innan det kom till Sverige. Redan på 1300- och 1400-talen gjordes det blåvitt porslin i Kina för den arabiska marknaden, berättar Anders Welander, expert på orientaliskt konsthantverk på Bukowskis.

Att det blåvita har en exklusiv prägel beror säkert till stor del på att det i början ofta gavs som diplomatgåvor, kungliga gåvor.

För européerna var porslinet en dyrbar lyxvara som exporterades hit. Ändå var det bara det enklare godset som kineserna sålde till de ostindiska kompanierna, och som sedan hamnade på de välbeställdas, och kungligas, bord i Europa. Det finaste porslinet var ämnat för kejsaren och exporterades inte.

– På 1600-talet fick drottning Kristina två stora urnor med 100 blå hjortar målade på vardera. Det är klart att dessa gåvor fick en symbolisk betydelse för hur vi uppfattar porslinet.

Under 1700-talet importerades enorma mängder till Sverige. Inhemska fajansfabriker tog snart efter och gjorde det blåvita till sitt genom att skapa egna porslinsserier. Flera serviser betraktas som klassiska i dag, till exempel Ostindia från Rörstrand eller Blå Blom från Gustavsberg. Och när Ikea på 1990-talet gjorde sin ”1700-talsserie” var servisen vit med blått mönster efter en 1700-talsmodell från Kina.

– Det är tydligt att detta tilltalar oss på ett speciellt sätt, säger Anders Welander.

Sannolikt har de blå mönstren aldrig varit omoderna. Med sin svala elegans tycks det passa många av de inredningsstilar som präglat svenska hem under de senaste århundradena.

– På något sätt verkar det alltid ha varit aktuellt, och de flesta kända formgivare, till exempel Wilhelm Kåge och Stig Lindberg, har på sina sätt gjort det blåvita till sitt.

– Drömbilden för det blåvita porslinet är den där Carl Larsson-idyllen, allt är fantastiskt, och de söta jordgubbarna som ligger i en klassisk blåvit porslinsskål smakar lite extra gott, säger Anders Welander.

Att duka med vitt och blått porslin är klassiskt och extra fint på sommaren.
Jordgubbarna ser kanske till och med ut att smaka lite somrigare när de ligger i en skål med blå blomsterrankor.
Blåvitt porslin från olika serviser är väldigt tacksamt att blanda. I mitten syns Stig Lindbergs ”Adam”.
”Blå blom” är en svensk klassiker som finns i många hem. Somrigt så det förslår.
Klassiskt med en kopp kaffe i ”Blå blom”-servisen.
”Adam” är en klassisk Stig Lindberg-servis som åter tillverkas av Gustavsbergs porslinsfabrik.
Kaffekannor av porslin används inte så ofta nu för tiden. Det är synd, kannan ur ”Blå blom”-serien är väldigt vacker.
Gammalt 1700-tal, tidigt 1900-tal, retroserviser, helt nytt, billigt och dyrt. Blåttvitt porslin är vackert att blanda även om det är i olika stilar.
”Dresden” från Gustavsbergs porslinsfabrik.
”Vinranka” från Gefle porslinsfabrik.
”Mon Amie” från Rörstrand.
”Lila Fasan”, från Gustavsbergs porslinsfabrik.
”Koka blå” från Rörstrand.
En 1700-talsskål som kom hit med Ostindiska kompaniet. 12 000 kronor är utropspriset på Bukowskis.

Svenska Ostindiska Companiet

Svenska Ostindiska Companiet bildades 1731 och var ett svenskt handelskompani med utgångspunkt i Göteborg som bedrev handel med Östasien, främst Kina.

Bolaget fick ensamrätt att i 15 år bedriva handel i Ostindien och på platser öster om Godahoppsudden.

Bland varorna fanns kryddor, te, siden och porslin, även kallat ostindiskt- eller kompaniporslin.

Föregångare till kompaniet fanns i exempelvis Storbritannien, Frankrike och Holland.

Det svenska ostindiska kompaniet utförde totalt 132 expeditioner med 38 olika fartyg. En expedition tog mellan ett och ett och ett halvt år att genomföra och avslutades med auktion av varorna i Göteborg.

Källa: Bukowskis

Mesta klasiker

En av de porslinsserier som betraktas som allra mest svensk är kanske ”Blå blom”, som tillverkades oavbrutet, främst av Gustavsbergs porslinsfabrik 1874–2006. Den var mot slutet Sveriges äldsta industriprodukt som fortfarande fanns i produktion. Motivet föreställer egentligen en druvklase med vinblad, men fick alltså namnet ”Blå blom”. Förebilden till den svenska serien kommer från England.

Mer läsning

Annons