Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Hos Marie får stramaljen ett nytt liv

Hon kammar stans loppisar på gamla stramaljbroderier som ingen vill ha. Vårdar ömt den förbrukade kvinnokraften och skapar nya kuddar. Vackra, egensinniga och roliga.

Annons
vernissage. Snart ska Marie Brock Ortiz bjuda in vänner till öppet hus. ”Det är därför jag hängt upp kuddar, det ser inte ut så här normalt hemma hos mig”, skrattar hon. Marie Brock Ortiz tycker att hon med sina kuddar, ger ny kraft åt gamla broderier som, för det mesta kvinnor, lagt ned själ och hjärta i. Foto: Tony Persson

Vi tittar på när Marie Brock Ortiz demonterar ett inramat stramaljbroderi med decennier på nacken. Glaset är smutsigt, inramningen uttorkad – men stark! Hon måste bända, lyfter sedan bort glaset från de brandgula rosorna på svart bakgrund. Garnfärgerna lyser.

– Det är ju ingen som vill hänga såna här tavlor på väggarna längre. De ratas. En del lämnar dem inte ens till loppis utan slänger dem.

Hon tvättar inga broderier som hon pillat ur sina ramar.

– Jag vädrar dem bara, de är ju inte smutsiga. Om man tvättar dem tappar de formen.

Marie Brock Ortiz är förtjust i det återvunna, det som har historia och egen stil. VLT har tidigare skrivit om hennes och maken Carlos hem som fått sin särprägel av second hand och auktionsfynd. Kärleken till gamla saker har hon burit med sig sedan tioårsåldern då hon köpte en gammal symaskin på Auktionskammaren i Västerås, hennes första auktionsfynd.

Att göra ”vintage-kuddar” av gamla stramaljbroderier började hon med i augusti i fjol, men har redan hunnit tillverka omkring 100 kuddar. Hon ger varje kudde en egen unik, komposition. Broderiet kombineras med ett tyg som för det mesta också är hämtat ur tygkorgarna på loppmarknader och bondauktioner. Till tyg och broderi kan hon sätta en spets, knypplad eller virkad för hand.

Hennes kuddar blir en återupprättelse av det arbete, oftast kvinnligt, som lagts ned. Det tycker hon om.

– Det känns som jag ger ny kraft åt de här broderierna och spetsarna.

Man kan fantisera om att för varje stygn som tagits i dessa gamla, ratade stramaljbroderier har en tanke tänkts och sömmats in. Och man önskar att varje tavla kunde berätta. Det kan de inte, men Marie Brock Ortiz har ändå fått höra en del historia.

– Jag efterlyste broderade stramaljtavlor i en annons i tidningen. Närmare 20 kvinnor ringde! Jag åkte runt till dem, tittade på broderierna och köpte. Och när jag satt hos dem fick jag höra många livshistorier; vilka som gjort tavlorna, att det var svärfar som broderat, att hela vindar var fulla, att ”den här är nästan för vacker för att ta ur ramen”.

Annars åker hon runt minst två gånger i veckan till Stadsmissionen, Life Center, Läkarmissionen och andra secondhand-butiker och köper in broderier.

Men hon har märkt att hon inte är ensam om intresset, så ibland hänger hon på låsen. Broderiet i en av hennes kuddar föreställer en läsande, ung 1700-talsmamsell. Samma motiv, också broderat, hittade hon nyligen på E-bay, där minsta budet låg på hundra dollar.

– Men den här har jag köpt för 60 kronor.

I hennes jakt på det återvunna finns en konsumtions-kritik där hon vänder sig mot att hem ska se ut på ett visst sätt, att kök ska bytas ofta, att det som är användbart slängs.

– Men jag tror att det är på väg att ändras. Det är inte längre fult att köpa begagnat.

Marie Brock Ortiz och hennes fina kuddar
Föredrar 1950-tal. Då var broderierna färgglada, menar Marie Brock Ortiz. 1940-talet var murrigare. Rosenbroderiet har komponerats med spets och tyg.
Marie Brock Ortiz och hennes fina kuddar

Mer läsning

Annons