Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Krönika: Eko-profilen tjusas av Västerås odlarkung

Han är känd från magasinet ETC, radioprogrammet Kossornas planet och som krönikör i Arbetarbladet, Dala-Demokraten och Länstidningen i Östersund. Artisten och låtskrivaren Stefan Sundström är en röst i miljöfrågor och eko-debatt. Nu har han upptäckt Västerås i sin spaning efter en hållbar framtid. Läs Stefans personliga reportage om Västerås egna odlarkung Farbror Grön - exklusivt i VLT. Se också Stefan Sundströms tv-inslag om deras möte - i hans egna särpräglade stil – missa inte det.

Annons
Stefan har många frågor till Farbror Grön på takterrassen.

Man kan ju bli lite trött av modeord. Plötsligt använder ”alla” ett nytt ord och dom som inte förstår får inte vara med i klubben.

Ett sånt ord är ”närodlat”. Varför då då? frågar vän av ordning när man står vid grönsaksdisken. Handlarna har hakat på och en tomat som är odlad 50 mil bort kan kallas närodlad. Och så handlar man den för man tänker att man gör väl nån slags insats för miljön.

Och det gör man, jämfört med att köpa en tomat som har transporterats 500 mil från Kanarieöarna.

Men jag har intresserat mig för extrem närodling, det är nästan som en extremsport, och målet är 0 meter. Det har jag inte lyckats med, eller jo förresten, häromdagen åt jag ett äpple rätt från trädet för att imponera på mitt barnbarn. Han blev också mäkta imponerad.

Nu är det ju inte alla som kan stå som jag, på landet vid ett äppelträd, och känna sig självgod. De flesta, 82 procent faktiskt, bor i tätorter.

Så hur ska vi göra när bensinen tar slut? För det gör den.

Man försöker ju hänga med så gott det går. Jag har ett instagramkonto där man kan lägga upp bilder på sånt man tycker är fint. Jag tycker grönsaker är fina, så jag trycker ofta gilla på dem.

Där i flödet dök det en dag upp en ”Farbror Grön”. Hans grönsaker var väldigt vackra, men det som verkligen fick mig att trycka på gillaknappen var att bakom grönsakerna syntes inte nån välansad villahäck, utan stora betongbunkrar och glaspalats.

Så jag började läsa vad han skrev under bilderna och blev väldigt nyfiken. Här var det en lirare som hållt på sen han var 14 år, och jag märkte att han kunde en jäkla massa saker jag aldrig hört talas om.

450 tomater.

Så favoritfotografen Jeanette Andersson och jag tog tåget till Västerås där ”Farbror Grön” bor.

Västerås är en stad jag brukar trivas i, där bor Kjell Höglund och folk är inte lika stressade och arga som i Stockholm. Och när vi gick igenom garaget tillsammans med ”Farbror Grön” och sen tog hissen upp till hans takodling förstod jag att vi just klivit in i framtiden.

Under Stadshustornets envetna ringande gick vi runt i denna prunkande oas där det växte meloner, chili, tomater, gurkor, blommor, kål, slingrande malaberspenat!

Från början uppvuxen på en sandig ås i Flen har han satt sina rötter där han kommit åt. Redan som 19-åring läste han Nils Åkerstedts böcker om att odla i ren sand, det passade väl bra när man bodde på en sandås. Idén med det är att hela tiden täcka sanden med organiskt material, gräsklipp eller ensilage, eller vad man kan komma över.

”Jag kom tidigt på att det är JORDEN man odlar, inte grönsakerna. Vårdar man och förökar matjorden är det väldigt lite man behöver göra för att ätbara grödor ska trivas.”

I staden blir ju sånt här ännu viktigare, där marken består av asfalt och betong måste man ju framställa jord själv, om man inte har råd att köpa den.

Han använder sig bland annat av biokol, grillkol ni vet, som har den fantastiska egenskapen att kunna suga i sig växtnäring och vatten, och fungera som en slags bank för växterna. Den gör jorden porös och luftig och kolet bryts ner väldigt långsamt, det tar hundratals år faktiskt.

Då har man alltså bundit kol i marken i stället för att den släpps ut i atmosfären och orsakar ännu fler krig och flyktingströmmar.

Ja, ni fattar va, en genial liten åtgärd som inte räddar jorden direkt, men som åtminstone får en att känna lite mindre ångest inför vad vår oljepundande civilisation håller på med.

Han lärde också Jeanette och mig att ”halshugga” tomater, det vill säga ta toppskottet nu på hösten och sätta det i såjord och faktiskt få det att övervintra med hjälp av växtlampa från november till februari. Sen kan man odla tidiga tomater i ett söder- eller österfönster, få tomater i april, maj. Han fick en gång 450 tomater bara från ett fönster.

Det verkar vara hans driv att hela tiden, var han än är, skapa liv och därigenom mat. Överallt.

Det är precis så jag tror fler behöver börja tänka.

Häromdagen läste jag en artikel om att om 10–20 år kommer Sverige att vara en exportör av mat i stället för som nu, importör.

Sydeuropas gamla odlingszoner kommer till slut att sluta producera våra grönsaker, jord- förstörelsen och framför allt klimatförstörelsen kommer att göra Skandinavien till en av dom få platser i Europa där det fortfarande går att odla mycket mat.

Hur som helst är närodlat framtiden, vare sig vi vill eller inte. Och varför då inte göra som ”Farbror Grön” och samtidigt njuta av att lära sig av att exprimentera med nya spännande innovationer vad gäller odling?

Bland stark chili i växthuset.
Fotograf Jeanette Andersson
Chilifrukter i olika stadier av mognad!
Fotograf Jeanette Andersson
Fotograf Jeanette Andersson
Fotograf Jeanette Andersson
Nakenfröpumpan frodas i septembersolen. Det är från såna man får ätliga pumpafrön.
Malaberspenat är en slingerväxt som har goda spenatliknande blad som går att äta. Och den är väldigt vacker. Växer bra i Västerås!
Farbror Grön med en hink han ärvt efter sin far. Som köpte in ett lager gamla brandskyddshinkar från andra världskrigets Stockholm, då man var rädd att det skulle falla brandbomber.
Fotograf Jeanette Andersson
Fotograf Jeanette Andersson

Mer läsning