Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Susanne bor på landet i stan

Det är få förunnat att bo i en sådan idyll. Men Susanne Johansson och hennes familj hade tur och fick drömhuset.

Annons
Blomster. Utsikten från köksfönstret bjuder på en blommande schersmin.

Schersminen står i full blom vid husknuten och Svartåns vatten porlar fridfullt vid tomtgränsen. Att vi befinner oss mitt i stan, ett stenkast från Stora torget är svårt att tro. Det känns som att befinna sig på landet, fast det är mitt i stan.

Susanne Johansson och sambon Per och deras dotter Daniella Dansson har bott i Gardtmanska gården i tre år. Badhusgatan, bakom rosa husen på Bondtorget är adressen och för att nå huset går man in genom en port som först leder ut till den stora trädgården som delas med ytterligare två familjer, även om alla har sin egen uteplats. På andra sidan Svartån skymtar Klippans parkering genom bladverken.

Hur hamnade ni här?

– Vi bodde på Enhagen sedan elva år men av en slump var jag ute på Mimers hemsida, jag hade stått i kö där i många år, och såg det här. Jag sa till Per, sambon, att vi borde i alla fall titta på huset och när vi såg det tvekade vi inte. Trots att vi egentligen inte hade tänkt att flytta. Men det var många före oss så vi trodde inte vi hade någon chans.

Men en efter en tackade nej och det rödmålade huset blev Johanssons/Danssons.

Hyran ligger på 9100 kronor per månad och för det får de cirka 120 kvadrat och stor trädgård. Och huset historia kommer på köpet.

Grunden är från 1600-talet men det dåvarande huset förstördes vid den stora branden år 1714. När Mimer bände upp vardagsrumsgolvet vid renoveringen för några år sedan kändes lukten av brandrök fortfarande så tydligt att man var tvungen att vädra i fler dagar. Huset har varit biskopens badstuga, härbärge för hemlösa – faktiskt ända fram till 1962 och sedan bostad för västeråskonstnären Åke V Larsson. Bland mycket annat.

Känner du historiens vingslag?

– Ja, det gör jag. Men inga spöken, ha ha. Det som är så fascinerande är ju att det är så lugnt. Visst kan vi höra om någon står i gränden utanför och tjafsar en sen kväll, vi bor ju i stan så det får man räkna med. Men vi hör aldrig ens en bil, det är så tyst.

Enda nackdelen med huset är att Susanne gärna hade haft ett större kök eftersom hon gillar att laga mat och sedan tidigare vant sig med stora arbetsytor.

Men de får gulligheten istället. Och de två kakelugnarna bidrar till trivseln.

Det är lågt i tak, ungefär 2.20 cm. Dörr-posterna är ännu lägre, 1.72, så det gäller för de långa att huka sig.

– I början varnade vi alla som kom på besök, nu tänker vi inte på det längre, skrattar Susanne när fotograf Kenneth (1.90) slår i huvudet.

– Per är kring 1.80 och den första tiden slog han i huvudet hela tiden. En gång hörde Daniella en duns från köket och när hon sprang dit låg han på golvet, nockad av dörrposten.

– Det är ingen fara, det är ingen fara, vinkade han från golvet, skrattar Daniella.

Gammalt. Vardagsrummet i Gardtmanska gården är det största rummet. Här ryms både matplats och en soffgrupp. Susanne Johansson och dottern Daniella Dansson stortrivs med både huset och det centrala läget. Susanne inreder i en enkelt ren stil och föredrar vitt, men sätter färg på detaljerna istället. Foto: kenneth Hudd
Hyresgäster. I tre år har familjen bott i huset. Det enda minuset är att köket är litet.
Variation. De gröna kuddarna hör till sommaren. I höst byts de till bruna.
Litet skåp. Här finns blommor på sommaren och ett litet tomteland vid jul.
Förr i tiden. En gammal stadskarta över Västerås sitter på väggen. Den visar hur stan såg ut förr. Där är Gardtmanska gården inritad.

Mer läsning

Annons