Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Christian Schremser: Medborgerlig samling bygger halmdockor

Tomma tunnor skramlar mest

Annons

I en debattartikel i VLT 11 oktober skriver Fredrik Lidby och Josefin Utas, styrelseledamöter i Medborgerlig Samling, om vad de kallar åsiktsförtrycket. I artikeln driver de tesen att åsiktskontrollen ökar och att det idag inte längre är självklart att få framföra sina tankar och åsikter fritt och öppet.

De målar upp en dystopisk vision där åsiktspoliser på sociala medier håller regelrätta förhör om vilka åsikter en person har, och där personer straffas med social utstötning eller med sparken från sina jobb. Jag har två stora problem med artikeln.

Det första är att det som Lidby och Utas påstår inte stämmer.  Sverige är ett extremt öppet samhälle, och det har sannolikt aldrig varit så öppet som idag.

Internets genombrott har dels inneburit att tillgången på information är större än någonsin tidigare i mänsklighetens historia, dels att det aldrig varit så lätt att torgföra sina tankar och åsikter. Förr var man tvungen att förlita sig på press, radio och TV för att nå en stor publik, idag kan vem som helst nå en masspublik via sociala medier.

Med tur och skicklighet kan en vanlig bloggare nå hundratusentals läsare, utan något stort mediehus i ryggen. Tvärtemot vad Lidby och Utas påstår så har åsikts- och informationsutbytet snarast ökat de senaste åren.

Detta fria åsiktsutbyte gör ju också att risken för att man blir ifrågasatt ökar. Det Lidby och Utas ser som tecken på att den fria diskussionen stryps, är snarast ett resultat av att nya möjligheter har öppnats.

Idag kan vem som helst gå i polemik med en högt uppsatt politiker eller företagsledare på sociala medier.  Man behöver inte vara journalist, kändis eller akademiker för att få möjlighet att peka på det man anser vara felaktigheter.

Visst leder detta ibland till onyanserade argument, påhopp och tyvärr också rena hot, men detta förekom ju även på den gamla, goda tiden. I stort är sociala medier någonting positivt, och det är märkligt att företrädare för ett parti som säger sig vilja uppmuntra nya idéer är så avogt inställda mot dem.

Just exemplet Finn Bengtsson som Lidby och Utas tar upp känner jag inte till, men om det leder till mobbning och utfrysning är det givetvis inte bra. Jag är dock tveksam till om det är ett exempel på en trend; toppstyrning i partier har tyvärr alltid förekommit.

Till viss del beror detta på vårt styrelseskick; vi röstar i första hand på partier och inte på enskilda individer. Menar Lidby och Utas att toppstyrningen är värre idag än på exempelvis 1960- och 1970-talet?

Mitt andra stora problem med Lidbys och Utas artikel är avsaknaden av substans. Det är möjligt att det är en medveten ironi att ägna drygt 3000 tecken på debattplats i en dagstidning åt att klaga på att man inte får utrymme för att presentera sina åsikter, men intrycket blir ändå att de bygger en rejäl halmdocka.

Istället för att beklaga sig över ett inbillat åsiktsförtryck så borde Lidby och Utas kanske ha presenterat några av de nya idéer de säger sig vilja uppmuntra. Som läget är nu så känns det som att Medborgerligsamlings största problem inte är att de saknar möjligheter att uttrycka sig, utan det är att de faktiskt inte har någonting att säga.

Christian Schremser

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons