Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Daniel Nordström: En imponerande biffig bodybuilder hörde mitt kvävda pip

 
VLT:s fredagskrönika
Visa alla artiklar

Han betraktade mig när jag stod i duschen. Han sade: "Nordström, borde du inte bygga lite muskler". Okej, tänkte jag. Jag gick till gymmet. Det blev en katastrof.

Anmäl text- och faktafel

Jag var 19 år gammal och det var då och där min fotbollskarriär peakade. I ett norrländskt byalag i division sex. Bättre än så blev det aldrig. Drömmen om spel på elitnivå hade för länge sedan krossats av bristande talang och en kropp som inte hade det som krävs i sig.

Jag gjorde min debut i byalaget i en inomhuscup dagen efter att Olof Palme sköts till döds. Jag minns att vi höll en tyst minut innan avspark och att fotboll aldrig hade känts så meningslöst som just då.

Men, nu hade det blivit sommar i byn och livslusten spirade på nytt. Det hände inte så mycket på landsbygden, så många bybor kom till våra matcher – trots det bristande underhållningsvärdet. Det luktade nybryggt kaffe, varmkorv och grönt gräs. Vi mötte andra byalag med namn som hämtade ur en roman av Torgny Lindgren.

Vi hade en tränare som påminde om en tumme. Han var kort, rund, flintskallig. Han var liksom tidlös. Det var nämligen omöjligt att lista ut hans ålder. Han kunde ha varit 35 år. Eller 65. Han hade ett varmt hjärta. Han ville väl och drömde förmodligen om att hans lag skulle bli ett nytt Åshöjden, som raskt vandrade uppåt i seriesystemet.

Denna dag mötte vi ett riktigt dåligt lag. Jag spelade mittback och vi vann med 6–0. Jag gjorde det jag kunde bäst, nickade undan ett par bollar. I övrigt gjorde jag i ärlighetens namn inte mycket mer. Det behövdes inte.

Efter matchen stod jag i duschen med schampo i ögonen. Ja, det här var på den tiden då jag hade en klanderfri kalufs och endast cirka fem fjun på hakan.

Det var då jag såg hans tumlika och runda ansikte kika in i duschen. Han betraktade min späda lekamen och konstaterade att jag verkligen borde bygga muskler. De jag hade var nämligen obefintliga. Därför var jag för mjuk i närkamperna. Mitt enda vapen var att sticka motståndarna med mina sylvassa armbågar, vilket nyttjades lite väl ofta till domarnas förtret.

Jag tog honom på orden. Även om det bara var division sex ville jag prestera bättre och dessutom var jag en smula fåfäng. Så jag begav mig till gymmet med bestämda steg. Väl där inne stod jag förvirrad bland alla vältränade kroppar. Jag fick syn på en skivstång, med inte allt för avskräckande vikter på. Jag greppade den och lade mig till rätta på en bänk. Här skulle det pressas skrot och musklerna skulle få nytt liv.

Första gången jag pressade upp vikterna gick det oväntat enkelt. Andra gången kändes skivstången plötsligt som bly, som om någon i smyg lagt på 50 kilo extra. Jag pressade allt jag kunde, men skivstången låg kvar tung på mitt bröst. Jag förmådde inte rubba den.

Jag lyckades väsa fram ett "hjälp!". En imponerande biffig bodybuilder hörde mitt kvävda pip. Han vände sig suckande emot mig och lyfte bort skivstången. Med endast en hand.

Resten av det träningspasset satt jag på en träningscykel. Det kändes betydligt tryggare. Några fler försök med vikter blev det inte. Det blev inte heller några fler besök på gymmet.

Vid ett antal tillfällen, så här drygt 30 år senare, har jag ibland åter tänkt den befängda tanken att jag borde börja träna på gym. Jag vet nämligen att min kropp skulle behöva det, men nej.

Träning är givetvis av största vikt för en människa, men det krävs fortfarande en boll för att motivera mig.

Bollen är, trots allt, fortfarande världens roligaste leksak.

TRE HETA

Agneta Blomqvist. Författare, som skrev fint i VLT om den livslånga vänskapen mellan Lars Gustafsson och P O Enquist.

Frida Hansdotter. Rekordkrossen i SVT:s Mästarnas mästare. Den imponerande benstyrkan. 26 minuter och 2 sekunder i 90 grader.

Nicklas Lidström. Legendarisk ishockeyspelare. En av de allra största genom tiderna. Varmt grattis på 50-årsdagen!

CITATET

Styrkan beror inte på den fysiska kapaciteten, den beror på den okuvliga viljan

Mahatma Ghandi (1869–1948).