Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Daniel Nordström: Inte ens döden kan ta ifrån oss kärleken till ett barn

 
VLT:s fredagskrönika
Visa alla artiklar

Jag pratade med en god vän för ett par dagar sedan. Vårt samtal halkade in på liv och död.
Vi konstaterade att ett människoliv är så obegripligt skört.
Vi är bara ett andetag från döden och en betydligt värre tanke är att våra nära och kära också är det.

Annons

Anmäl text- och faktafel

När jag var tonåring tyckte jag ofta att mina föräldrar oroade sig alldeles för mycket. Det kan jag för övrigt fortfarande tycka, trots att jag har passerat 50 år. Min mamma brukar ännu fråga om jag stressar för mycket, om jag sover tillräckligt, om jag äter och om jag är tillräckligt varmt klädd.

Hennes oro är värmande, för den innesluter mig i hennes ständiga omtanke. Dessutom har jag förstått hennes oro på ett nytt sätt efter att jag själv fick barn och numera även barnbarn. Oron är en del av kärleken. Ett barn måste alltid få känna sin frihet och lekfullhet. Men, det måste också alltid vara omfamnat av kärlek.

Jag tänkte på detta när jag läste Anders Öhlins och Kenneth Hudds reportage om Åsa Tjäder, vilket publicerades i VLT i måndags. Åsa har tvingats genomleva det värsta en förälder kan uppleva. Hennes 17-årige son Joel var full av liv. Ett steg senare var han död. Han omkom när han genade över spåret och blev påkörd av ett tåg.

Berättelsen om Åsa Tjäder är en berättelse om obegriplig smärta och brutalt svart sorg, men mitt i det fruktansvärda finns också någonting ljust och vackert. Hon berättar att hon tänder ljus för Joel varje dag, att hon fortfarande pratar med honom fast han inte längre finns där.

Han kommer aldrig tillbaka, men minnet efter honom kommer alltid att leva med henne.

För några veckor sedan var jag på begravning. En närstående hade chockartat ryckts bort mitt i livet. När döden kommer hastigt och allt för tidigt är den helt omöjlig att förlika sig med. Det finns så många varför, men svaren ekar tomt i evigheten – eller som Åsa Tjäder uttrycker det i VLT:s reportage: ”Det är ett stort avgrundsdjupt hål som jag inte kan komma undan.”

Prästen, under den begravning jag var på, var beundransvärd. Hon stod som en fyr i ett sörjande hav. Av alla fina ord hon sade finns det några jag alltid kommer att bära med mig: ”Man kan begrava en kropp, men man kan aldrig begrava kärleken.”

Det är egentligen omöjligt att ens föreställa sig tanken. Den är allt för svår. Men, om jag skulle drabbas av samma sak som Åsa Tjäder. Då skulle jag nog aldrig orka resa mig upp igen.

När jag läser reportaget om henne förstår jag att hon först kände samma sak när sorgen lade sig som en svart blyklump över henne. Men, hon har bevisat att det går att vacklande sakta resa sig igen, hur obeskrivligt svårt det än är.

”Jag har valt att fortsätta mitt liv”, säger Åsa Tjäder.

Sorgen försvinner aldrig. Den tvingas man leva med.

Men, kärleken till ett barn. Den är evig.

Den kan inte ens döden ta ifrån oss.

Tre heta

Veronica Maggio

Västerås Cityfestivals största artist hittills är bokad. I sommar blir Västerås enda spelstället i Mälardalsområdet för henne.

Vincent Johansson

Västeråsaren som är mästare i den udda grenen att sitta länge på en isstolpe i vintriga Vilhelmina.

Kim Lund

Den prisbelönta bagaren och konditorn har bestämt sig för att öppna eget i födelsestaden Västerås, detta tillsammans med pojkvännen och kocken Pär Martinsson.

Citatet

Gråt inte för att det är över, le för att det hände.

Theodor Seuss Geisel (1904–1991), amerikansk författare och tecknare känd under pseudonymen Dr. Seuss.