Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Daniel Nordström: Morden visade skillnaden mellan rykten och medier som tar ansvar

Artikel 3 av 4
Fem år efter IKEA-morden
Visa alla artiklar

10 augusti 2015. Jag jobbade på Arbetarbladet i Gävle och var sur över att jag på nytt nyligen hade fått stryk i tennis av kollegan Andreas Karlström på Gefle Dagblad. Då kom nyheten som gjorde allting annat oväsentligt. Den skakade hela Sverige.

Anmäl text- och faktafel

Jag hade alltså inte ens börjat på VLT när de fruktansvärt obegripliga morden på Ikea i Västerås inträffade – men jag följde VLT, som var först med nyheten om morden och också var ledande i nyhetsrapporteringen. Jag minns att jag imponerades över det journalistiska arbete VLT gjorde. Det bevisade den stora skillnaden mellan trovärdig journalistik som tar ansvar för publiceringar och ryktesspridning i sociala medier och ett antal andra forum på nätet.

Ingenting kan någonsin ursäkta det vansinnesdåd Abraham Ukbagabir utförde på Ikea i Västerås måndagen den 10 augusti 2015. Morden där en 55-årig kvinna och hennes 27-årige son höggs ihjäl var besinningslöst, men morden kom också att handla om mer än själva dådet. Morden utlöste hätska diskussioner om den svenska migrationspolitiken, en debatt som i flera fall kapades av främlingsfientliga krafter.

Relativt tidigt läste jag rykten om att mordoffren halshuggits

Relativt tidigt läste jag till exempel rykten om att mordoffren halshuggits inne på Ikea. Dessa spreds intensivt över nätet samma dag som morden inträffade. Det påstods att det handlade om ett terrordåd och också att den person som hade utfört dådet utropade ”Allah akbar” när det felaktigt uppgavs att han gripits på en busshållsplats i närheten. Jag minns så väl dessa fejkade klipp med pålagda ljud som låg ute på Youtube.

När liknande fruktansvärda dåd inträffar är det tyvärr inte ovanligt med ryktesspridning – men, det är en enorm skillnad mellan ryktesspridning och medier som tar ansvar för sina publiceringar. Därför följde jag rikstidningarnas och framför allt VLT:s bevakning, vilken gav en relevant, eftertänksam, ansvarsfull och och seriös bevakning av det fruktansvärda som inte enbart skakade Västerås utan hela Sverige. Jag minns att jag imponerades stort över VLT:s rapportering, den tidning jag i dag är stolt över att få vara en del av.

När morden inträffade var Abraham Ukbagabir 36 år gammal. Han är en flykting från Eritrea och bodde under denna tid på ett asylboende i Arboga. Några veckor innan morden hade han fått besked om att han inte skulle få stanna i Sverige. I desperation gick han fram till knivhyllan på Ikea, slet upp förpackningen och knivhögg kvinnan och därefter hennes son, båda hemmahörande i trakterna av Skellefteå. Det handlade om två personer som Ukbagabir aldrig träffat förut. Efter morden knivhögg Ukbagabir sig själv, men han överlevde. Jag minns polisens bilder från när han låg i sjuksängen, bilder som orsakade ytterligare vrede eftersom de tolkades som om den brutala mördaren utmålades som ett offer.

Abraham Ukbagabir dömdes till det självklara, livstids fängelse och utvisning ur Sverige. Under rättegången i Västmanlands tingsrätt förklarade Ukbagabir sitt vansinnesdåd med vrede över att han inte fick uppehållstillstånd, men det finns givetvis ingenting som någonsin kan ursäkta de brutala morden. Ingenting försvarar heller att sanningen förvrängdes av främlingsfientliga personer som använde falska och påhittade historier kring dåden som slagträ i rasistiska diskussioner.

Det som inträffade på Ikea borde aldrig ha fått ske

Det som inträffade på Ikea den 10 augusti 2015 borde aldrig ha fått ske. Trots det inträffar brutala vansinnesdåd som varken fullt ut går att förklara och inte heller fullt ut går att förhindra. De skapar skräck, förstämning och också fullt förståelig ilska. Chockade människor har ett behov av att prata. Ilskan och frustrationen måste ut. Då är det också tyvärr inte ovanligt att det uppstår rykten. Någon eller några planterar falska nyheter i syfte att påverka debatten, falska nyheter som publiceras utan ansvarstagande och som därefter sensationslystet delas vidare av personer som inte källgranskar uppgifterna.

Det är inte minst vid dessa tillfällen som trovärdiga medier som VLT och andra seriösa aktörer som tar ansvar för publiceringarna är som allra viktigast. Sanningen om det som inträffade på Ikea i Västerås är tillräckligt brutal och meningslös i sig. Sanningen måste berättas, även när den smärtar. Ryktesspridning och falsarier skapar däremot enbart söndring och en hopplöst snedvriden debatt.