Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Daniel Nordström: Publicister får inte riskera att bli fega

 
VLT:s fredagskrönika
Visa alla artiklar

I måndags åtalades åtta personer för inblandning i härvan med stulna militärfordon. VLT publicerade endast namn på en av de misstänkta? Hur är det rimligt? I denna krönika ger jag min syn på pressetik och utgivarbeslut.

Anmäl text- och faktafel

Alla seriösa medier med ansvariga utgivare arbetar efter samma publicistiska riktlinjer. Trots det gör olika publicister ibland helt olika bedömningar. Det kan tyckas märkligt, men är precis som det ska vara. Pressetik är nämligen ingen exakt vetenskap. Pressetik handlar om bedömningar och framför allt är det under punkt 15 i de publicistiska riktlinjerna, stycket ”Försiktighet med namn”, som utgivare gör olika bedömningar.

I det stycket står: ”Överväg noga konsekvenserna av en namnpublicering som kan skada människor. Avstå från sådan publicering om inte ett uppenbart allmänintresse kräver att namn anges”.

Allmänintresse är någonting helt annat än allmän nyfikenhet. Nyfikenhet är inte skäl för publicering. Därför måste en ansvarig utgivare väga varje enskild namnpublicering just noggrant. I fallet med de stulna militärfordonen publicerade VLT namnet på en av de åtta misstänkta, Big Brother-vinnaren Sami Jacobsson. De övriga sju är anonymiserade i VLT, eftersom jag inte bedömer att det finns ett uppenbart intresse för allmänheten att veta vilka dessa individer är.

Finns det då ett allmänintresse att veta att Sami Jacobsson är misstänkt? Det måste förstås var och en bedöma. Min bedömning är att det finns ett allmänintresse, eftersom detta är en person som är känd för allmänheten och som själv valt ett liv i offentligheten. Jag anser att han är att betrakta som en officiell person som kan förväntas vara en förebild för andra, inte minst unga.

För knappt två veckor sedan publicerade VLT även namn och bild på Janne Tuomela, en man som 2006 dömdes för styckmord på sin sambo. Nu är han frigiven. Han bor och studerar i Västerås. Jag har tidigare skrivit om mina argument för den publiceringen.

I lördags diskuterades denna publicering i Medierna i Sveriges Radio P1. Jag förklarade min syn på publiceringen. Tidigare VLT-medarbetaren Martin Hedén, som är kritisk till publiceringen, var också med i inslaget och argumenterade för sin sak.

Liknande pressetiska diskussioner, som den i Medierna i lördags, måste alltid hållas vid liv. De behövs i samhället och måste ständigt vara levande på varje redaktion.

Svenska tidningar publicerar namn på brottslingar betydligt mer sällan nu än tidigare. En relativt färsk rapport visar också att antalet svenskar som vill att brottslingar ska namnges har minskat ända sedan 1980-talet.

Det är i grunden positivt, men det är inte alls lika positivt om medier blir allt för restriktiva och fega. Jag tror att det finns en risk för det. Min bild är nämligen att många publicister börjar från fel håll, det vill säga att grunden i besluten är att så få detaljer som möjligt ska publiceras.

Min inställning har alltid varit den motsatta. Utgångsläget för en publicist bör vara att publicera allt. Från den utgångspunkten finns det givetvis väldigt ofta mycket goda skäl till att backa och inte publicera alla detaljer, just med de pressetiska riktlinjerna som grund.

”Medieetiken är ingen snällhetslära som säger att alla människor i alla sammanhang ska skyddas mot negativ exponering”, skriver medieombudsmannen Ola Sigvardsson i en nyligen publicerad krönika i tidningen Journalisten. I krönikan för Sigvardsson också fram att det kan vara rimligt att publicera namn på prickade mäklare, läkare och tandläkare som ren konsumentupplysning.

Faktum är att medieombudsmannen är mer publicist än vad många chefredaktörer i landet är. Det är menat som beröm till medieombudsmannen, men somliga chefredaktörer bör nog betänka i vilken grad de verkligen är publicister. Givetvis utan att ge avkall på den viktiga pressetiken.

TRE HETA

Deborah Henriksson

Västeråsartist som prisats av radiostationen LDM i New York City. Detta för låten "Let go", som utsågs till bästa låt i countrygenren.

Kenth Eriksson

Han har drivit Skivbörsen i Västerås under 36 år. Efter pandemins inledande dipp i försäljningen går affärerna uppåt. Kenth upplever att jobbet aldrig varit roligare.

Olivia Engman

Hon är fostrad i Umeå, men har spelat för AIK de senaste säsongerna. Nu är mittfältaren klar för VSK Bandy, ett nyförvärv som blir intressant att följa.

CITATET

Vad skulle livet vara, om vi inte hade mod att försöka något.

Vincent van Gogh (1853–1890).