Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Arbetet och engagemanget

Kommentar på inlägget "Sälj inte Knektgården!", VLT den 1 april.

Kan det verkligen vara sant, att det finns planer på att sälja Församlingsgården i Hökåsen, Knektgården? Jag har i skrivande stund inte lyckats få kännedom om hur mycket allvar det finns i de planerna. Men efter Kristina Östmans inlägg i VLT känner jag att jag måste reagera. Bättre stämma i bäcken än i ån.

Församlingsgården invigdes 1977. Innan dess hade församlingen en omfattande verksamhet för barn och ungdomar 4–15 år i en trång liten källarlokal i Tillberga. Ibland kunde det vara upp mot 27 barn närvarande samtidigt.

I Hökåsen hyrde man det nu rivna Missionshuset för Kyrkans Barntimmar.

Någon lokal för vuxna och äldre att samlas fanns inte. Det enda verksamhet som fanns var syföreningar. De samlades i hemmen. Konfirmandundervisningen bedrevs i prästgårdens gillestuga i Tillberga. Där hade också kyrkorådet sina sammanträden. Efter mötet gick man upp en trappa till prästfrun, som bjöd på kaffe. Kan låta mysigt, men det är trots allt en annan tid nu.

Längtan efter att få en Församlingsgård i Hökåsen hade funnits länge. Det fanns en arbetskrets, som i många år arbetade för att samla pengar för den blivande gårdens prydande. Glädjen var desto större, när huset till slut blev en verklighet. Nu fanns det plats för både barn och vuxna. Barnen hade stora lekutrymmen och rum för mera stillsamma aktiviteter. Konfirmanderna hade utrymmen både för storsamlingar och för grupparbeten.

Föräldrar och barn kunde träffas tillsammans. Körerna hade plats att öva. Äldre och daglediga var välkomna till olika aktiviteter. Det fanns rum för studiecirklar och sammanträden samt arbetsrum för dem som arbetade i församlingen.

Dopföräldrar kunde ordna sitt dopkaffe i direkt anslutning till dopet och församlingens husmor ordnade minnestunder efter begravningar.

Och inte minst; det fanns en kyrksal, där det hölls en del gudstjänster och dop.

Jag är medveten om att tiderna förändrats. Det är till exempel svårare att nå barn och unga nu än då. Men inte blir det lättare om det inte finns ändamålsenliga lokaler att vara i.

Arbetet och engagemanget för människor finns kvar, även om arbetet delvis har ändrat karaktär. De som nu bor i Tillberga församling och framför allt i Hökåsen kan bättre än jag vittna om vad Knektgården betyder för dem.

Jag bor inte längre i Tillberga församling, men har tidigare gjort det i 40 år både före och efter Församlingsgårdens tid. Det sista jag vill är att det ska drabba församlingen och dess anställda med att vara tvungna att återgå till de arbetsförhållanden som rådde för 1977.

Det lär inte vara möjligt att finna någon annan lokal som har allt; kyrksal, små och stora samlingslokaler och arbetsrum för de anställda. Och varför spoliera något som redan finns?

Barbro Sicard

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel