Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Behandla "hemmasittarna" med kärlek och omtanke

De senaste dagarna har jag läst vittnesmål efter vittnesmål från förtvivlade föräldrar till barn som haft en problematisk skolgång, så kallade "hemmasittare". Barn som kämpat sig till skolavslutningen (förmodligen med rejält ont i magen) för att försöka få ett fint slut på terminen. Dessa barn har då i många fall blivit helt bortglömda. Blommor och små uppmuntrande ord har givits till alla elever utom dessa. Hur ska de barnen känna ens ett uns av motivation att komma till skolan i höst?

En del barn har blivit uppmärksammade. Med hån. Lärare som skrivit "lustiga" hälsningar som till exempel "Årets skolkare" eller annat nedsättande om att de inte varit i skolan. Det här är mobbing och ingenting annat.

För er som inte vet vad "hemmasittare" betyder så är det elever som mår så dåligt av skolmiljön att de inte kan gå dit. De kämpar varje dag med att försöka komma ur sängen. Vissa barn har självskadebeteenden som gör att deras föräldrar inte kan lämna dem ensamma. Vissa barn sover dygnet runt för att de är så djupt deprimerade. De få dagar de tar sig i väg till skolan är de så slut när de kommer hem att det tar flera dagar att återhämta sig. Barnen är ofta utmattade men tvingas ändå till skolan på grund av skolplikten. Den andra delen av skolplikten, skolrätten, pratas det mindre om ...

Om du känner någon som har ett barn som inte klarar av att gå till skolan, fråga om du kan hjälpa till med något.

"Hemmasittarna" blir fler och fler och personer inom autism spektrum är överrepresenterade, även om det drabbar personer helt utan diagnoser också.

Om du känner någon som har ett barn som inte klarar av att gå till skolan, fråga om du kan hjälpa till med något. Kanske har du möjlighet att ägna någon timme i veckan åt att ta med barnet på något kul? Eller hjälpa föräldrarna genom att bjuda på middag eller vara barnvakt (om barnet är litet och inte klarar sig själv alternativt inte kan lämnas ensamt). Lyssna på deras berättelser och bli en allierad till familjen. Många familjer blir enormt ensamma i detta.

Och om du jobbar i skolan och har en elev som alltmer sällan dyker upp, ring och fråga hur de har det. Hälsa på, bjud in till de olika aktivitetsdagarna, inkludera eleven och tro inte att de inte bryr sig eller att de inte vill vara med. Det vill de. De kan bara inte. Det viktigaste för dem är att bli sedda, precis som alla människor önskar. Skulle du glömma bort en elev som inte kan gå till skolan på grund av en fysisk åkomma? Troligen inte. Behandla "hemmasittarna" på samma sätt. Med kärlek, omtänksamhet och fortsätt visa att ni saknar hen.

Hannah Bratt

Västerås

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel