Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Corona och de äldre

I coronapandemins början betonade Folkhälsomyndigheten (FHM) att de äldre var en utsatt riskgrupp som skulle skyddas. Myndigheten hade dock missat att man på äldreboendena och inom hemtjänsten saknade djupare kunskap om hur smittspridning hindras eller att de inte hade skyddsmateriel.

Varför gav FHM och Socialstyrelsen inga särskilda direktiv för skydda alla de äldre som bor på olika former av äldreboenden eller har hemtjänst? Den som ifrågasatte detta var professor Agnes Wold. Hon sa: Hur ska hemtjänsten klara av detta? De blir för många olika som kommer hem till de äldre.

På äldreboendena borde man ha startat med att skilja de boende åt för att minska smittspridningen. Beslutet som flera kommuner snabbt tog var att införa besöksförbud. (Det officiella besöksförbudet kom senare.) Det talades inte om att de boende i många fall är dementa och saknar förmåga att komma ihåg vad de har blivit tillsagda till exempel att du måste vara kvar i din bostad eller att inte vara nära de andra. Att personalen inte ens använde munskydd till att börja med bidrog nog till den snabba spridningen.

Enligt en undersökning, gjord av Sveriges Radio, så svarar de flesta kommunerna inte på vilka äldreboenden som är drabbade av corona. I Rapport 24 april intervjuades en förvaltningschef (i Sigtuna) om varför inte anhöriga fick veta det. Anledningen är att man ska skydda den enskilde, ingen ska kunna räkna ut vem som är drabbad. Reportern undrade om man inte förstod de anhörigas oro. Svaret löd; ”Vill man alltid vara på den säkra sidan, så finns alla möjligheter att man kan ta hem sina närstående.” Vilka signaler sänder man ut till de anhöriga? Min fundering blir omedelbart; Hur resonerar de styrande i kommunerna här i Västmanland?

Det här känns som ett slag i ansiktet på de anhöriga. De har efter långvarig vånda beslutat att man inte längre kan ha den äldre kvar hemma. De trodde att en plats ”på hemmet” skulle vara ett tryggt ställe. I stället får man höra att äldreboenden i kristider inte klarar av att ta hand om den äldre på ett säkert sätt, trots att de ska vara experter på detta.

Till slut upptäckte FHM att det inte fungerade på ”hemmen” och kom med råd om hur man skulle kunna minska smittspridningen. Råd om att basala hygienregler skulle iakttas, hålla avstånd både mellan boende och personal och så vidare. Om jag hade arbetat inom äldreomsorgen, skulle jag ha känt mig kränkt av myndigheternas ”goda råd”. Råd som tyder på att de knappast vet vad de talar om. Hur ska man kunna hjälpa till med till exempel uppstigning för en rörelsehindrad person utan att vara nära både den och sin arbetskollega? Hemtjänsten åker ofta två i bil till sina brukare. Ska de ha skydd mellan sig som vid kassadisken i butiken?

Att det på många håll är dåligt inom äldreomsorgen är kommunens ansvar. Och vad har tillsynsmyndigheten gjort för få bort de uppenbara bristerna som finns?

Vi har hemtjänst. En person hjälper oss mindre än tio minuter per dag. Förra året hade vi 40 (!) olika personer. Jag lyssnade på Agnes Wold och valde att pausa hemtjänsten för vår säkerhet. Tänk om kommunen kunde inse att anhörigvårdare gör en stor insats med sitt ”obefintliga arbete” under dygnets alla timmar. Vi kan inte gå iväg, speciellt inte i dessa tider då vi inte bör släppa in någon i hemmet. Vilket stöd erbjuds oss för att vi ska orka?

Att det på många håll är dåligt inom äldreomsorgen är kommunens ansvar. Och vad har tillsynsmyndigheten gjort för få bort de uppenbara bristerna som finns? Det enda positiva som pandemin har fört med sig är att regeringen har vaknat och nu det ska satsas på utbildning för personalen. Kanske kan vården äntligen få den statushöjning som den förtjänar.

Anita Eriksson

Surahammar

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel