Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Det är inte rimligt att skicka sjuka till arbetsförmedlingen

Äntligen larmar Försäkringskassan då man inser att allvarligt sjuka utförsäkras och blir utan försörjning efter 180 dagar. Också Plånboken i P1 tar upp utförsäkringarnas konsekvenser. Många har inte heller rätt till socialbidrag som ska vara den yttersta nödhjälpen. Det är inte värdigt att ett välfärdssamhälle fattiggör den som blir långvarigt sjuk, till och med kan göra den sjuke hemlös.

Föga trodde vi när vi på Mynttorget protesterade mot ”Rehabiliteringskedjan” inför riksdagens beslut 2008, skrev under protestlista till samtliga riksdagspartier med 105 000 namnunderskrifter, demonstrerade och skrev debattinlägg, att den omänskliga ”Rehabiliteringskedjan” skulle vara kvar så länge. ”Stupstocken” togs bort, men tillämpningen har i stället förstärkts under nuvarande regering som gett ökade resurser till försäkringskassan och utslagningen av sjuka ökar.

”Rehabiliteringskedjans” konsekvenser drabbar också närstående, inte minst barnen. Om den som är sjuk och blir utan försörjning delar hushåll med någon annan, ska den andre försörja båda. Försörjningsstöd kan man då inte få. Inte heller om man äger sin bostad. Ensamboende blir totalt utlämnade. Man får inte rättshjälp vid överklagan av beslut av statliga myndigheter.

På uppmaning av Facebookgruppen Försäkringskassanupproret (60 000 medlemmar) tändes i vintras på många orter ljus utanför Försäkringskassorna varje fredag till minne av sjuka som tagit sitt liv efter att de blivit utan försörjning på grund av sjukreglerna.

Protesterna måste tas på allvar från de som insjuknat i covid-19, drabbats av ME, nackskadade, traumatiserade på grund av arbetsplatsmobbning, andra allvarliga sjukdomar och skador med inte objektivt mätbara symtom som av försäkringskassan bedöms ha 100 procent arbetsförmåga.

Lotta Vahlne Westerhäll, professor i offentlig rätt med inriktning socialrätt, förklarar i intervju om ”Rättssäkerhet i sjukförsäkringen” att alla är försäkrade i befintligt skick och att det rättsliga innehållet i sjukdomsbegreppet måste motsvaras av det medicinska. Därför är det fel att försäkringskassans handläggare får motivera sina avslag med att personen inte har ”objektiva fynd”.

Det är inte rimligt att sjuka skickas till arbetsförmedlingen som arbetssökande i konkurrens med unga, friska med arbetslivserfarenhet. Inte heller att den sjuke förväntas utan förberedelse byta till nytt yrke och arbetsplats.

Det bör bli enkelt att besluta om snabba förbättringar, eftersom mycket är utrett och samtliga partier i riksdagen nu inser det orimliga med nuvarande sjukregler.

Äntligen frågar försäkringskassan efter mer kunskap om sjukdomstillstånd och deras konsekvenser, i syfte att göra tillämpningen av ”Rehabiliteringskedjan” mer mänsklig.

Men besluten kommer också fortsättningsvis att tas utifrån pappersdokument av försäkringskassans handläggare, som saknar medicinsk kunskap, kunskap om psykisk och fysisk arbetsmiljö, om rehabilitering, om arbetsförmåga eftersom det är arbetsförmedlingens handläggare som har utbildning i detta. Därför behöver försäkringskassan utgå från behandlande läkares bedömning av den sjukes arbetsförmåga.

Redan på 1800-talet insåg till och med Tysklands Bismarck att det är för dyrt med en sjuk arbetskraft, att både stat och samhälle tjänar på en frisk sådan, och införde sjukförsäkringar. Därför är det inte rimligt att Sverige på 2000-talet utförsäkra allvarligt sjuka till ”normalt förekommande arbete”.

Det bör bli enkelt att besluta om snabba förbättringar, eftersom mycket är utrett och samtliga partier i riksdagen nu inser det orimliga med nuvarande sjukregler.

Carola Karlsson

Maria Werme

SLUSSA Vänner

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel