Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Diskriminerande namnpublicering

I går valde VLT att publicera namn och bild på en man misstänkt för vållande till annans död i trafikolycka. Mannen har ett arabiskt namn och har, att döma av detta och hans utseende, ett ursprung i Mellanöstern.

Det hör till god publicistisk sed att inte publicera misstänktas identitet om inte ett allmänintresse kräver det Särbehandlingen av den misstänkte gärningsmannen framstår som diskriminerande.

VLT har historiskt verkat mot förföljelse av olika befolkningsgrupper. Publiceringen bryter denna tradition och detta i ett läge där rasism och främlingsfientlighet breder ut sig. Även på andra sätt framstår publiceringen som särskilt stötande.

• Den är dagens förstanyhet och toppar ettan för att ges maximal uppmärksamhet. Olyckan har även vid två tidigare tillfällen gjorts till förstanyhet.

• Den porträtterade misstänkte befinner sig i rättssalen där fotoförbud råder, fotografen har tagit bilden genom dörrspringan, ansvarig utgivare har valt att stödja detta till- vägagångssätt genom publicering.

• Första ordet i rubriken är ”Mohammed”.

• Rubriken på förstasidan (”Mohammed körde ihjäl två människor”) är ett påstående som i sammanhanget (betoning av subjektet) anger avsiktlighet och inte olycksfall.

• Rubriken kan förstås som att mannen står till svars för två dödsolyckor trots att han är dömd och straffad för den ena.

• Insidestexten fokuserar den åtalades ansikte, på väg in i rätt-salen. Både här och i bildtexten vid förstasidesbilden anges hela namnet.

• För att ingen oklarhet om identitet ska föreligga anges såväl namn som ålder i en underrubrik.

• Intill bilden återges något som VLT markerar som det viktigaste citatet från den åtalade i rättegången. Citatet, utbrutet ur sitt sammanhang, tolkas närmast som att den åttalade vill förringa sitt ansvar. Det valda citatet är tendentiöst och framstår som ägnat att skada.

VLT:s referat framstår inte endast som brott mot god publicistisk sed utan även mot diskrimineringslagen (2008:567). Publiceringen avviker på ett anmärkningsvärt sätt från tidningens tidigare hantering vad det gäller publicering av misstänktas identitet. Möjligen är referatet ett uttryck för en ändrad hållning.

Ett ytterligare tecken på denna eventuella kursändring kan vara tisdagens förstanyhet, alltså föregående dag. Här handlade det om att en VLT-reporter blivit ”hånad” i en blogg efter att ha skrivit fel förnamn på en polis.

I det här fallet angavs inte endast den aktuella polisens namn, tre kolleger som instämt i klagomålen på reportern fick också sina namn publicerade.

I rubriken på förstasidan anges brottsmisstanken: förtal eller ofredande. För att ytterligare understryka övertrampet citerar VLT på insidan Polisförordningens § 10 om relationerna till allmänheten. Reporterns identitet skyddas och hen framställs därmed som särskilt lidande.

I ljuset av verkliga hot och verkligt våld mot journalister världen över framstår publiceringen som skratt- retande. Allvarligt är däremot att VLT underblåser en växande främlings-fientlighet.

VLT har nya ägare, ny chefredaktör. Kanske dessutom en ny policy?

I så fall bör chefredaktören förklara denna för läsarna. Och varför inte också ta initiativet att be Press-ombudsmannen/Pressens Opinionsnämnd bedöma om artikeln överensstämmer med god publicistisk sed.

Martin Hedén, skribent, tecknare, lärare

Inger Orre, forskare, docent informationsdesign

Svar:

Det är helt riktigt att det hör till god publicistisk sed att inte publicera misstänktas identitet om det inte finns ett allmänintresse. I detta fall finns ett uppenbart allmänintresse, enligt min samlade bedömning av fallet.

När det handlar om publiceringar i VLT är det jag i egenskap av utgivare som ytterst fattar publiceringsbesluten.

Begreppet allmänintresse kan ses som luddigt och det kan också alltid diskuteras vad som är uppenbart allmänintresse eller ej. I slutändan inför publiceringar är det upp till varje enskild utgivare att göra den bedömningen inför varje enskilt fall.

Frågan om det skulle handla om diskriminering eller inte är aningen absurd. VLT gör inte skillnad på människor, oavsett vilket ursprung de har.

Det viktiga vid publiceringar är främst att bedöma hur en publicering kan skada enskilda personer och hur människor i personens omgivning kan skadas av publiceringen. Detta ställs mot hur stort allmänintresse det hela har.

I detta fall är min bedömning att allmänintresset är så pass stort att det står över eventuell publiceringsskada. Därför publicerar vi namn och bild.

I fallet med poliserna som hånade en reporter valde de själva att kliva fram i offentlighetens ljus genom att publicera detta i en öppen Facebook-kanal. Ni anser att publiceringen är skrattretande, men det som gör polisens hån extra allvarligt är att hat och hot mot journalister ökar.

Förutom att hat och hot mot en journalist är obehagligt för den som drabbas personligen, finns ytterligare en dimension. Ett hot mot en journalist är i förlängningen också ett hot mot yttrandefriheten och demokratin.

Det vet de allra flesta poliser, men i bakgrund mot detta anser jag att det var en relevant namnpublicering.

När det gäller Pressombudsmannen gör denne sina bedömningar. Jag gör mina bedömningar, precis som alla utgivare gör utifrån de pressetiska regler som alla seriösa medier arbetar efter. Den som vill pröva pressetiska bedömningar kan alltid vända sig till PO via www.po.se.

Daniel Nordström, chefredaktör och ansvarig utgivare, VLT

Daniel Nordström skriver också i ämnet på sin blogg

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel