Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Dubbla konflikter hotar EU:s sammanhållning

Under det senaste mötet i Europeiska rådet, det så kallade toppmötet, blev spänningsfältet mellan nord och syd inom EU alldeles uppenbart. Mötet behandlade ekonomiska åtgärder för att återstarta medlemsstaternas ekonomier och avhjälpa arbetslösheten efter viruspandemin.

Ekonomiskt svaga stater i södra Europa har redan drabbats hårt av att stänga ner sina samhällen under krisen. Medan stater som Italien, Spanien, Portugal och Grekland hoppades på räddningspaket i form av ekonomiska bidrag från det rikare norra Europa ville bland andra Tyskland och Sverige med all rätt inte skicka skattepengar villkorslöst söderut, utan förordade räntebärande lån som skall återbetalas inom rimligt tid.

Den som minns vad som hände under och efter finanskrisen för drygt tio år sedan, vet att denna skillnad i praktiken inte spelar så stor roll när länderna har statsskulder i samma storleksordning som deras BNP; lånen kommer ändå inte att kunna återbetalas.

EU-kommissionen förväntas nu utarbeta ett kompromissförslag och det återstår säkerligen svåra förhandlingar innan man kan enas om räddningspaketen. Dessa lär därför komma i senaste laget.    

Ett annat spänningsfält i unionen är det mellan öst och väst. Även här rör det sig om pengar, men grundorsaken är ideologisk. EU som projekt vilar på västlig liberal grund. Detta avspeglas i själva författningen, där mycket lånats från USA. Att det liberala Storbritannien nu lämnat unionen ändrar inte på detta. Sverige har förlorat en likasinnad partner och knyter sig, som flera gånger förut, hårdare till Europas ledande ekonomi, Tyskland.

När den östeuropeiska kommunismen kollapsade för 30 år sedan sökte de flesta länderna utanför Ryssland sig till det rikare väst och EU tog snabbt, troligen för snabbt, emot dem med öppna armar. EU:s östgräns går i dag vid Ukraina och Moldavien och genom Balkan.

Medan de nya medlemsstaterna i Östeuropa och på västra Balkan gärna tar emot jordbruksstöd och gynnas av frihandeln och inkomsterna av turismen har de visat sig totalt ovilliga att dela ett rättvist flyktingmottagande med övriga medlemsstater. Detta har, tillsammans med de tendenser till totalitärt styre som nyligen uppstått i främst Polen och Ungern, skapat en öst-väst-konflikt som är illavarslande.    

Dagens EU startade på 1950-talet som ett fredsprojekt för att förhindra flera krig på vår kontinent. Den tanken var så stark att samarbetet obrutet utvecklats i flera steg från den ursprungliga Stål- och kolunionen till dagens moderna politiska union. Såväl Norden som östra Europa stod till en början vid sidan av denna utveckling, men resultaten har varit så framgångsrika att medlemskap lockat tre nordiska och en majoritet av de östeuropeiska staterna. Unionens existens är i dag inte på något sätt är hotad av de regionala konflikter som av kulturella och historiska skäl uppstått. Låt oss hoppas att även britterna finner sig till rätta i sin nygamla oberoende tillvaro.

Sverre Haukeland

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel