Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: EU går mot en federation där länders självständighet begränsas

I tisdags morse var det muntra miner hos EU-ledarna när de kommit överens om EU:s långtidsbudget (omfattning 1075 miljarder euro) och ett gigantiskt krispaket (omfattning 750 miljarder euro). Vår statsminister var mycket nöjd innan han lämnade Bryssel, men är det verkligen plats för entusiastiska hurrarop?

När jag för en vecka sen skrev en debattartikel i VLT så förutspådde jag att det skulle bli svårast för EU-ledarna att komma överens om krispaketet. ”Den sparsamma fyran”, Danmark, Nederländerna, Sverige och Österrike, kämpade tillsammans med Finland för att krispaketet i sin helhet enbart skulle utgöras av lån med återbetalningsskyldighet.

Övriga EU körde över de fem länderna från norra Europa. Beslutet i tisdags morse följer i stort det ursprungliga förslaget till krispaket med utbetalning av en större del i form av villkorslösa bidrag och en mindre del som förmånliga lån. Det hela ska finansieras genom att EU tar gigantiska lån för vilka medlemsländerna solidariskt åläggs skuldansvar.

Regissörerna bakom paketet, Frankrikes Macron och Tysklands Merkel, avslöjar genom sitt agerande en annan agenda än den officiella. Pandemin visade sig i praktiken bara varit en förevändning för krispaketet, eftersom det uteslutande riktas till länder med redan tidigare misskötta ekonomier och hög skuldsättning. Besluten i tisdags innebär att det ges klartecken för att EU kan ta upp lån för att bistå länder som hamnat i ”lyxfällan”. Räkningen skickas till alla och de länder som sköter sin ekonomi förutsätts ta ett allt större skuldansvar.

Genom en allt större kollektiv upplåning ökar skuldbördan på ett sätt som de enskilda medlemsländerna inte kan påverka. EU planeras även ges beskattningsrätt. I och med att ländernas kontroll över sina egna finanser kringskärs, så förlorar de alltmer av sitt självbestämmande. Till slut ställs de inför fullbordat faktum. Smygvägen uppslukas de i federationen EU. När Macron under mötet ilsknade till och kallade holländarna för ”de nya britterna” avslöjade han att den ”sparsamma fyran” inte kunde tillåtas äventyra hans egentliga projekt, Europas Förenta Stater.

Sveriges förhandlare avvek från sitt mandat när de gick med på en förhandlingslösning som medgav villkorslösa bidrag finansierade av lånade pengar. ”Den sparsamma fyran” bör samlas igen för att tillsammans villkora sina respektive medlemskap, genom att kräva garantier för att detta inte får upprepas. I annat fall bör de förbereda utträdesförhandlingar. EU liknar alltmer en koloss på lerfötter som med sina medlemmar sjunker allt djupare ned i dyn. En frihandelsunion med Norge, Storbritannien och Schweiz kunde kanske vara ett alternativ.

Anders Garpelin

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel