Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Förstörelse och förtätning av vår stad

Besviken västeråsare i insändaren "Enorm förstörelse på Öster Mälarstrand", VLT den 21 juli, är av åsikten att nya stadsarkitekter bör tillsättas och att Anders Teljebäck bör avgå för att få stopp på förtätningen i Västerås.

Jag håller med, men fullt så enkelt är det nog inte. Förtätning av våra städer sker överallt och är ett resultat av en havererad migrationspolitik.

Teljebäck och våra stadsarkitekter har inte mycket att säga till om, de fullföljer bara arbetet som regeringen bestämt, fast på ett lägre plan.

Någonstans måste alla som välkomnas hit bo och innan vi långt ifrån lyckats integrera eller som nu är här så bråkas det i riksdagen om att nu öppna gränserna igen och återgå till den liberala migrationspolitik som rådde 2015. Alla vet att Sverige inte klarar detta, men det blundar vissa partier för då det gått prestige i detta. Framtiden är inte deras. Det får kommande generationer ta hand om.

Det är obehagligt att bo i Västerås för det finns inga garantier att den lilla gräsplanen där barnen lekar får vara kvar.

På Öster Mälarstrand verkar förtätningen vara extra känslig. Många äldre har sålt sina villor för att få råd med dessa "sjönära" och exklusiva våningar. Ofta har inte ens försäljningen av villan täckt kostnaden för våningen och dessutom har driftkostnaden blivit betydligt högre än i tidigare boende. Inte undra på att många är bittre och känner sig lurade när de nu hamnat i ett getto där det på sina håll råder både bråk och kriminalitet. Det går inte att köpa sig fri från verkligheten.

Det är obehagligt att bo i Västerås för det finns inga garantier att den lilla gräsplanen där barnen lekar får vara kvar. Det finns heller inga garantier att den lilla skogsdungen du ser från sovrumsfönstret är för evig. Vardagsrummet kan plötsligt hamna i skugga för ett nybygge och i tamburen kan plötsligt ännu ett bygge armbåga sig in.

Jag, liksom insändarskribenten, drömmer också om svunna tiders Västerås och alla vackra byggnader som tidigare stadsarkitekt Erik Hahr tillfört.

Det är nog bäst att njuta av denna fina arkitektur så länge den finns kvar, för snart så rivs nog även dessa byggnader, eller byggs om, för att ge plats åt fler nya bostäder, ett behov som de bestämmande har sett till är omättligt.

Om många anser att Västerås har förstörts så kan jag trösta med att det blir värre, mycket värre, och det i allt snabbare takt.

Tim Andersson

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel