Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Media har också ett ansvar för tryggheten

Det var en efterlängtad ledare av Matilda Molander, VLT den 24 juli.

Den upplevda tryggheten stämmer sällan med reella, sett ur ett statistiskt och mer nyanserat perspektiv. Men så är den också upplevd. Poängerna haglar och många går att finna i grundkursen på en såväl kriminologisk som juridisk kurs på grundnivå – människor styrs inte av fakta och verklighet utan av känslor.

Men så saknas en viktig punkt i Melanders ledare: media. Självkritiken finns där vad gäller det personliga planet i allmänt tal men det hade varit spännande med en utmanande inställning till den egna professionens påverkan av allmänhetens upplevelser.

Är VLT en bred och nyanserad tidning eller en faktor som bidrar till oro? Jag vill påstå att VLT och koncernen i stort verkar på samma sätt som annan media i stort: föd läsare och tittare med det de vill ha. Det ger fler prenumerationer och fler klick. Det ger mer pengar.

Återigen, med det resonemanget så kan vi ju lägga ansvaret på envar. Om jag nu hellre läser mordnyheterna än gladnyheterna så är det väl så det är? Ptja, frågan är väl snarare var jag hittar de glada nyheterna? Då menar jag inte de lyckliga notiserna om enstaka lappar som vandrat jorden runt och kommit tillbaka till någon förskola i glesbyggd. Jag söker artiklarna som pratar om de positiva trenderna i brottsstatistiken. Jag pratar om nyheter som kritiskt ifrågasätter statistiken av anmälda brott i relation till den nationella trygghetsundersökningen som Matilda Molander.

Men jag ska inte bara racka ner på den annars välbehövda ledaren. I sitt sammanhang av skrikande sensationsjournalistik och grävande bedrövelsejournalistik som VLT annars bjuder på så var det här outstanding. Det sagt utan sarkasm eller gliringar, jag uppskattar verkligen inlägget och ställningstagandet för en nyansering av samtalet kring den upplevda tryggheten. Nu eftersöks bara svaret på självkritiska frågan: är mediabranschen i allmänhet och VLT i synnerhet en orosfaktor eller ett perspektiv av verkligheten?

Andreas Wikblad Bohm

Svar direkt!

Tack för berömmet, och för en mycket bra fråga. Jag ansvarar inte för VLT:s nyhetsredaktion eller vad VLT väljer att skriva om utanför ledarsidan och kan därför inte uttala mig om det. Men på ett generellt plan, och även för mig personligen så tror jag definitivt att du har rätt i att journalister har anledning att vara självkritiska.

Människor är intresserade av att läsa om olika ”hemskheter”, och journalister skriver om det som människor visar stort intresse för. Samtidigt har vi ett uppdrag att skildra samhället så som det är. Om vi inte tänker oss för och ser till att få med även de stora, långa skeendena av framsteg, utan bara fokuserar på vad som händer här och nu så är det lätt att ge en överdrivet negativ bild.

Som en konsekvens kan våra läsare få en bild av samhällsutvecklingen som sämre än den verkligen är. Det är något jag försöker att tänka på som redaktör för ledarsidan, men det finns säkert utrymme för förbättring. 

Matilda Molander

politisk redaktör VLT

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel