Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Mer dioxin i strömming än i sill

Annons

Svar. Vi vill göra några kommentarer med anledning av P J Hånells debattartikel om surströmming.

Livsmedelsverket håller med om att surströmmingsälskare ska passa på nu när det är säsong. Men barn, ungdomar och kvinnor i barnafödande ålder bör tänka på att inte äta för mycket annan fet Östersjöfisk resten av året.

Barn är känsliga, därför råder Livsmedelsverket barn och ungdomar att inte äta strömming eller annan fisk med höga halter dioxin och PCB oftare än två-tre gånger per år. Samma råd gäller kvinnor i barnafödande ålder, eftersom miljögifterna lagras i kroppen under många år och förs över till barn vid graviditet och amning. Övriga kan äta fisken en gång i veckan.

Vi vill rätta till en felaktighet i Hånells debattartikel: Strömming innehåller inte lägre dioxinhalter än sill, det är ofta tvärt om. Strömming och sill är samma fiskart, men kallas sill söder om Kalmar, och strömming norr om Kalmar. Strömming innehåller vanligtvis högre halter dioxin och PCB än sill, framför allt för att den lever i områden med högre halter miljögifter.

Fiskar som har höga halter av dioxin och PCB:

• Vildfångad lax och öring från Östersjön, Bottniska viken, Vänern och Vättern. Även lax som är fångad i älvarna.

• Strömming/sill från Östersjön och Bottniska viken.

• Vildfångad sik från Vänern och Vättern.

• Vildfångad röding från Vättern.

På vår sida livsmedelsverket.se/nyttigfisk berättar vi mer om våra kostråd kring fisk med höga halter dioxin och PCB.

Rickard Bjerselius

Chef för Team Risk- nyttohantering och miljö, Livsmedelsverket

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel