Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Nyamko Sabuni måste få sin tid

Den 16 november var jag på Liberalernas landsmöte i Västerås. Det var länge sedan jag hade politiska uppdrag, men var inbjuden som gäst till landsmötet, eftersom jag satt med i partiledningen under Bengt Westerbergs tid. Numera är jag helt enkelt en socialliberal medlem i partiet, som inte hade Nyamko Sabuni som förstahandsalternativ när medlemmarna fick säga sitt.

När jag läste Matilda Molanders ledare i VLT den 18 november, där hon beskriver den timme av landsmötet då Liberalernas partiordförande Nyamko Sabuni höll sitt tal, undrade jag om Molander och jag hade befunnit oss på samma plats vid samma tidpunkt.

Molander ska naturligtvis respekteras för sin upplevelse, men trots många tidigare år i politiken har jag aldrig läst en så till hundra procent negativ och svartmålande skildring av ett landsmöte i Folkpartiets/Liberalernas regi.

Exempelvis halvtomma bänkrader, som jag tolkar som en förrädisk och helt orimlig antydan om att alla ombud inte skulle ha varit på plats under talet. Underförstått som en protest i den till tjatighet i medierna drivna tesen om en fortgående splittring i Liberalerna, trots att motståndarna till valet av regeringssamarbetet vänsterut försäkrat att de nu sluter leden. Beträffande halvtomma bänkrader så styrs antalet ombud av stadgarna, så om något var fel, så var det beställningen av salen.

Vidare skriver Molander: Efter talet får hon plikttrogna applåder. Någon ställer sig upp i ett försök att skapa stående ovationer, men ingen följer efter. En del liberaler ogillar faktiskt för mycket stående ovationer eftersom det luktar personkult.

Absolut ingenting i Sabunis tal föll Molander i smaken. Och det må givetvis vara Molanders fulla rättighet som ledarskribent att lufta den uppfattningen. Men jag delar den inte. Sabunis tal var inte innehållslöst och saknade inte plan, som Molander menar. Under många år har ledningen för Liberalerna/Folkpartiet, både internt och av ledarskribenter, kritiserats för att begränsa det politiska registret till skola och försvar och för att ägna tid och kraft åt politiska frågor som knappast några väljare efterlyst politiska svar på.

Min uppfattning är att Nyamko Sabuni i sitt landsmötestal valde alldeles rätt nivå: en övergripande plan. Till skillnad från det numera så vanliga att politiker preciserar ett antal miljarder som lösning av ett problem. Sabuni pekade ut färdriktning och övergripande mål: Liberalerna ska bland annat inte avstå från att driva viktiga frågor, till exempel glesbygdsfrågor, även om Centern redan har dem på sin agenda. Den ståndpunkten gillar inte Molander.

När det gäller mera specificerade ställningstaganden måste ordföranden i ett demokratiskt parti förankra dem mer eller mindre djupt i partiet innan de lanseras offentligt. Det måste även ledarskribenter respektera. Sabuni måste få sin tid.

Birgitta Nilsson

tidigare kommunalråd i Västerås

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel