Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Ökad självförsörjning genom en förstärkt arbetslinje och minskad invandring

Sveriges integrationsskuld är stor och den kan beskrivas på många olika sätt. Gängkriminalitetens utbredning i socialt utsatta och segregerade bostadsområden får av uppenbara skäl stor uppmärksamhet. En fråga som behöver uppmärksammas mer är den låga andelen självförsörjande inom vissa grupper av utrikes födda.

Att människor kan försörja sig själv och sin familj genom eget arbete är en förutsättning för att bygga ett starkt Sverige. Det är nödvändigt för att de skatter vi betalar kan användas till bra skolor, sjukvård av högsta klass, välskötta vägar och mycket mer – i stället för till svällande bidragsutbetalningar. Att försörja sig själv innebär också en frihet för individer och familjer att bygga ett självständigt liv.

Entreprenörskapsforum publicerade för en tid sedan en rapport om självförsörjningsgraden bland utrikes födda. Trots att självförsörjning definierades så lågt som 50 procent av medianinkomsten i Sverige, hade 600 000 utrikes födda i arbetsför ålder så låg inkomst att de inte kan räknas som självförsörjande. Av personer födda i Afrika eller Mellanöstern var självförsörjningsgraden så låg som 38 respektive 36 procent. För personer födda i Sverige eller övriga Norden var motsvarande siffra 73 procent.

För att på allvar bryta det omfattande utanförskapet behövs en ny politik inom flera områden.

Konsekvenserna av att en stor del av befolkningen inte kan försörja sig själv är stora i dag och kommer växa ytterligare om utvecklingen inte bryts. Förutom det uppenbara att allt färre ska försörja allt fler, får det också stora sociala konsekvenser. När barnen inte ser sina föräldrar gå till jobbet blir inte heller utbildning och arbete den självklara vägen till ett gott liv. Utanförskapet riskerar att gå i arv från generation till generation när bidrag eller i värsta fall kriminalitet ses som det normala sättet att försörja sig.

För att sätta fokus på dessa frågor har jag i en motion till riksdagen föreslagit att ett nationellt mål för ökad självförsörjning bör inrättas. Genom ett sådant mål skapas möjligheter för att på såväl nationell som lokal nivå bättre följa det ekonomiska utanförskapet och med stöd av det sätta in adekvata åtgärder.

För att på allvar bryta det omfattande utanförskapet behövs en ny politik inom flera områden.

För det första behöver arbetslinjen förstärkas på flera fronter. Det ska alltid vara mer lönsamt att arbeta än att leva bidrag. För det behöver skatterna på arbete sänkas och ett bidragstak som motverkar långvarigt bidragsberoende införas. Den tillfälliga höjningen av A-kassan bör inte bli permanent och den som nyligen invandrat till Sverige bör successivt kvalificera sig till olika bidrag och socialförsäkringar.

För det andra behöver klimatet för företagande och jobbskapande förbättras genom exempelvis sänkt bolagsskatt och minskat regelkrångel för företag. Satsningar behöver också göras på skola och högre utbildning i syfte att höja utbildningsnivån och förbättra matchningen på arbetsmarknaden.

För det tredje är det uppenbart att Sverige inte klarar en fortsatt stor invandring av personer som inte från första dagen kan försörja sig själva. Sverige behöver i stället en politik som säkerställer mycket låga nivåer av invandring under lång tid framöver. Här är det oroväckande att socialdemokraterna viker ner sig för miljöpartiet i stället för att verka för hållbara överenskommelser som kan få brett stöd både i Sveriges riksdag och hos det svenska folket.

Om inte självförsörjningsgraden ökar dramatiskt riskerar vi se en utveckling med höjda skatter samtidigt som kvaliteten i den offentliga välfärden försämras. Utanförskapet riskerar dessutom att gå i arv från generation till generation med stora sociala konsekvenser till följd.

Stefan Löfvén må vara en framgångsrik förhandlare i syfte att behålla makten. Men han har under sina sex år som statsminister visat sig oförmögen att skapa hållbara lösningar på Sveriges problem.

Sverige behöver en ny regering som förmår att få på plats en ny migrationslagstiftning som inte ytterligare bidrar till att förvärra integrationsskulden och samtidigt stärka arbetslinjen och minska bidragsberoendet.

Mikael Damsgaard (M)

Riksdagsledamot för Västmanlands län

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel