Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Överdrivna larm om surströmming

Annons

Vi närmar oss nu tidpunkten för surströmmingspremiären, och med de då ofta återkommande varningarna i massmedier om hur farligt det är att inta denna – enligt många – delikatess.

Man må fråga sig ursprunget till dessa larmrapporter. Livsmedelsverket? Och varför medier tämligen okritiskt slår på trumman? Några faktiska uppgifter kan vara befogade. Livsmedelsverket skiljer inte på sill och strömming i sin rapport ”Dioxin- och PCB-halter i fisk och andra livsmedel 2000–11, rapportserie nr 21/2012”, vilket jag tycker utgör en källa till oklarhet. Den mindre fisken, som strömming utgör, har normalt lägre dioxinhalt.

För att få i sig hälsofarlig mängd dioxin skulle man behöva äta surströmming minst varje dag under en längre tid. Som brukligt med många kulinariska frestelser, äter surströmmingsälskaren denna fisk några få gånger under sensommaren och hösten. Under 2010 landades till Sverige från Östersjön och Bottniska viken 46 000 ton strömming och sill, varav 9 000 ton som konsumtionsfisk. Resten blev djurfoder. Mindre än 500 ton strömming går i dag till surströmming. Vi hör sällan några larm om de 8 500 ton som konsumeras på annat sätt. Varför det återkommande ståhejet om just surströmmingen? Är det för att det är en delikatess framför allt i norra Sverige?

Emellanåt påstås att surströmming är rutten fisk. Helt fel! Den är fermenterad. Mikrobiologiskt är strömmingen en mycket säker produkt.

Emellanåt påstås att surströmming är rutten fisk. Helt fel! Den är fermenterad. Mikrobiologiskt är strömmingen en mycket säker produkt. Livsmedelsverket gjorde på 1970-talet försök att tillsätta matförgiftningsbakterierna Staphylococcus aureus, Bacillus cereus och Clostridium perfringens. Ingen av dessa kunde växa till i surströmmingen. Däremot finns rikligt med salttoleranta mjölksyrabakterier, och syrning av mat är en tusenårig metod att bevara och förädla mat.

En särskild varning riktas mot kvinnor i fruktbar ålder. Mängden dioxin i strömming skulle kunna störa fortplantningsförmåga och foster. Säl äter stora mängder strömming och sill, upp till 4-5 kilo per dag. Under de senaste två årtiondena har det skett en formlig explosion av sälstammen, gråsäl och vikare, i hela Östersjön inklusive Bottniska viken. Nu är givetvis inte kvinnor och sälhonor jämförbara, men nog borde även sälars fortplantningsförmåga och deras kutar påverkas av den förment höga halten av dioxin? Låt de som några gånger under sensommar och höst njuter av surströmming få göra det utan att hos dem skapa oro och uppståndelse.

P J Hånell

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons