Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Se över rutiner och dåliga chefer

I många debattinlägg och insändare framförs undran vart vårt vackra Västerås tog vägen. För min del har den undran också inbegripit en undran över vad eller vilka som styr utvecklingen.

Det fanns en tid när estetik och intresse för innevånarnas hälsa tog plats. Det fanns till exempel tidigare bestämmelser som reglerade byggnationer så att det skulle komma in ljus i lägenheterna för att det gynnar folkhälsan. Nu har andra intressen tagit över.

Det har drivits en agenda av att skapa en image av Västerås genom inlånade symboler, en ”yta”. En tid skulle vi ha karneval som i Rio med dansare från Fryxellska skolan på gatorna. Palmer planterades vid Lögarängen. De dog naturligtvis. 2008 togs en framtidskalender fram. Jag har sparat den. Den var så utomordentligt befriad från det genuina Västerås och lånade i stället yta från den stora världen, läs New York. Den är framtagen under en borgerlig tid och underskriven av Elisabeth Unell (M) men genomsyrar än. Man ville ha synpunkter på en redan framtagen vision. Resultatet av den framtidsversionen ser vi nu.

Det har blivit mycket yta och mindre innehåll.

Vi har ett stadsbyggnadskontor som behöver kompetens. Vi har inte fått det genom resor till Rivieran för att träffa svenska byggherrar. För att nämna något: Förra ombyggnaden av järnvägsstationen och resecentret som senare behövde byggas om. Rondellerna på Vasagatan förbi Rocklunda som behövde byggas om för att större fordon skulle kunna ta sig igenom på ett trafiksäkert sätt. Lögarängens uppfräschning där man glömde att det behövdes toaletter. Trafikkaoset på Erikslund med underdimensionerade vägar. Kritiken från Gäddeholmsborna och i de nya strandnära bostadsområdena i Västerås, vilka har flera brister. Bortglömda cykelvägar. Det är på innevånarnas nivå och behov som kunskapen brister.

Det har blivit mycket yta och mindre innehåll. Liksom nu med att Västerås stad ska bygga om järnvägsstationen, helst med ett glänsande tak, fast det inte är våra skattemedel som ska användas till järnvägsstationen. Varför ska vi tro att det blir bättre nu? Vem, vad, vilka ligger bakom?

Under en lång tid har Västerås en kultur av toppstyrning på ett sätt som förvånar. Jag minns till exempel när kommunalanställda demonstrerade med papperspåsar över huvudet utanför Stadshuset i slutet av 1970-talet. De protesterade mot en tystnadskultur. På plats var det flera som benämnde skulpturen ”Vindarnas grotta” som ”Dövörat”. Kulturen fortlever. Moraset inom äldreomsorgen, skolan och socialtjänsten är nu väl känt. Liksom brister inom sjukvårdsorganisationen hos stan och Regionen. Västerås är i en jämförelse tredje sämst i landet.

Det finns också ett gammalt uttryck för att man inte ser skogen för alla träd.

Det verkar som en sjuk kultur tagit plats i våra offentliga förvaltningar. Nu käbblas det om detaljer, olyckliga omständigheter, se över rutiner och dåliga chefer. Det finns en gammal kunskap om att i en idiotisk miljö blir vi alla mer eller mindre idiotiska i vårt beteende, trots att vi alla vill väl. En ledning som har ansvar för helheten behövs så att politiker och tjänstemän inte går vilse. Västerås är så mycket bättre än den skadliga byråkratin och det ensidiga ekonomitänkandet.

Det finns också ett gammalt uttryck för att man inte ser skogen för alla träd. Finns det någon eller några personer i stan och länet som kan vara modiga och ha ett helikopterperpektiv och röja vägar i skogen och peta hål på galenskapen? Eller behöver vi ta hjälp utifrån?

Ingvar Graflund

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel