Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Siaren i stadshustornet : inga fler beslut på 100 år

1521 befriade Gustav Vasa västeråsarna från danskarna. Det är 500 år sedan. Kanske bör detta uppmärksammas på något sätt. Kanske det är dags för västeråsarna att planera för fest den 20 maj 2021 för att fira 500 årsjubileet? Och kanske det är okej med ett minnesmärke av något slag?

Nu finns det sådana som vill manifestera åminnelsen med ett gigantiskt danskt (!) monument. Kostar det 500 miljoner, 2 miljarder eller 4 miljarder? Ingen vet. Annat än att kostnaden är svindlande stor och att ingen hittills har kunnat räkna så långt.

Det råder schizofreni i stadsplaneringen: Å ena sidan planerar man och bygger kostsamma, brutala och osammanhängande stadsdelar. Å andra sidan låter man centrummiljöer och ytterområden förfalla.

Att hitta på är inte svårt. Utmaningen är att bygga hållbart och ta hand om det man en gång skapat.

De storslagna, vackra och praktiska projekt man en gång planerat har man svikit och lämnat åt sitt öde. Gator, torg och byggnader vanvårdas. Lokaler står tomma. Misskötta parker och grönområden fulla med skräp finns överallt. Man saknar tilltron på sin egen planering eftersom man så snart överger den. Nej, det är ingen slump, det är dålig framförhållning. Gropiga gator, skräpiga torg och tomma skyltfönster gör inte Västerås till Sveriges bästa city.

Att hitta på är inte svårt. Utmaningen är att bygga hållbart och ta hand om det man en gång skapat. Förändring och förnyelse behöver inte alltid betyda att fulast vinner, det kan också betyda förbättring och försköning. En välkomnande arkitektur, inte fientlig.

Den snabba tillväxten ställer krav på genomtänkta principer för stadsbyggandet. Det gäller att säkra omsorgen om befintliga värden samtidigt som man bygger nytt! En dålig stadsplan kan aldrig utveckla ett områdes fulla kapacitet. Och en bristfällig stadsplan kan inte heller kompenseras med god arkitektur.

Staden måste bli bättre på att utforma miljöer som är integrerande och trygga.

Byggnader måste vara mer än bara vackra, fula eller uppseendeväckande. Man måste fundera ut på vilket sätt de kan bidra till en bättre helhet och ett större värde för de nya livsmiljöer som skapas. Det handlar om en stadsplanering med kvarter som uppskattas av de som bor och vistas där, men också om en stadsplanering som skapar liv och rörelse.

Staden måste bli bättre på att utforma miljöer som är integrerande och trygga. Lika viktigt som att bygga bra hus är det att vara uppmärksam på vad som händer mellan husen och med våra allmänna platser. Hur skapar man ickekommersiella miljöer för umgänge, rekreation, lek och kulturupplevelser som uppskattas och kan användas året runt? Behovet av sådana miljöer ökar i takt med förtätningen. Varje tid har sitt uttryckssätt och det som byggs i dag och är av hög kvalitet kommer att uppskattas även i framtiden.

Visst kan man uppmärksamma befrielsen av Västerås 1521. Och visst kan dansk arkitektur och design vara helt fantastisk. Men inte detta. Inte här och nu. Ett monstertak som inte är ett skyddande tak utan någon form av gigantisk dansk huggare över våra huvuden, ett gyllene damoklessvärd, är inget vi behöver. Det är en bedrift att lyckas sälja något så onödigt för 500 miljoner. Det är pinsamt att låta sig luras.

Vi behöver en fungerande järnvägsstation. Det är en statlig angelägenhet och kan för västeråsarna kosta betydligt mindre.

En del personer med makt måste tvunget demonstrera den. I en del fall leder det till storhetsvansinne. Den gång- och cykelbro Västerås stad behöver bygga får plötsligt kolossala dimensioner. Någon har skådat ljuset. Nostradamus och sibyllorna har berättat om eftervärlden. Allting står kristallklart skrivet i kaffesump och himlakroppar. Storslagna planer och massor med pengar skall frysa Västerås utveckling i 100 år.

”Detta skall baske mig inte bli en halvmesyr. Vi satsar på ett fullständigt fiasko. Pimby (Painful, in my backyard). Vi skall en gång för alla ändra karaktären på staden och bygga framtidens Västerås.”. Måns slickar sig om munnen. Bill och Bulls ögon blir fuktiga. Nakne kejsaren, Uppkomlingen och Gisslan låter sig berusas och bestämmer att pengarna skall rulla. Bara för att man kan.

Har de kraft och mod att ändra sig? Det är svårt att tro. Att bli hjälte för en vecka eller en månad står sig slätt mot möjligheten att för ett helt sekel få annektera Västerås centrum.

Kristian II av Danmark, Kristian Tyrann, lyckades ockupera Västerås blott ett år. Han var ändå kung av hela Sverige 1520–1521 och hela Danmark och Norge.

Gustav Eriksson

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel