Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Skogen - ett hem för växter och djur

Vårens debatt i VLT om skogen är viktig, lika viktig som klimatkrisen eller överbefolkningen på jorden. Skogsbolagen, staten, kommunerna, kyrkan och privata skogsägare är alla överens om att Sverige aldrig tidigare haft så mycket skog som i dag.

Det beror förstås på hur man definierar vad en riktig skog är. Skogsägarnas skog är kilometerlånga kalhyggen, ofta upplöjda med dagens groteska maskiner som vänder upp och ner på stubbar och stenar med halvmeterdjupa spår i marken, där det sedan planteras decimeterhöga granplantor. Det är förenat med stor fara att beträda dessa marker om man är rädd om armar och ben.

Lika riskabelt är det att ta sig igenom en femton år gammal granplantering som röjts och där 2 decimeter höga spraggar sticker upp på varje kvadratmeter. Snubbla inte omkull där. Försök sedan ta dig igenom tre meter höga slyskogar som breder ut sig efter kalavverkningar. Att man sedan planterar igen åkermark med granskog är förkastligt.

Jag har en plansch på min vägg från 1982:  "Faunavård i skogsbruket " undertecknat av bland andra skogsstyrelsen och Naturskyddsföreningen. Föreskrifterna följs sällan, för det mesta inte alls. Förr i tiden avverkades också skogen men då med skonsammare metoder då man lät själva markytan vara orörd.

Frågan är om inte allemansrätten är satt ur spel med dagens framfart i skog och mark. Skogen är inte enbart ett virkesförråd. Den är även ett hem för växter och djur. Den är också viktig för rekreation och avkoppling för människor som varje dag sliter i industrier och omsorgsarbeten. Vanliga människor har nog svårt att hitta till en riktig skog i dag, en skog med varierande trädslag, en mark täckt av lingon och blåbärsris där kantarellerna lyser gula, en skog med resliga tallar som kan bära upp ett rovfågelbo och gamla ihåliga träd för ugglor och andra hålbyggande fåglar.           

Jag har under den gångna juni inventerat och samtidigt lagat 250 fågelholkar uppsatta på ett tiotal platser i Surahammars kommun. Jag kunde konstatera att på den flera mil långa turen inte ett enda hålträd kunde ses och inte en enda fågelholk hade blivit uppsatt av skogsägarna själva. Runt en myrmark på tio hektar var 20 holkar placerade. Samtliga var bebodda med 12 par flugsnappare, sex par talgoxar och två par blåmesar. Utan dessa holkar för hålbyggare skulle skogen vara tom på fåglar, förutom någon lövsångare eller trädpiplärka som bygger sitt bo på marken.

Exemplet visar på den totala avsaknaden av naturliga boplatser för hålbyggare i våra skogar. Dessa 20 holkar med föräldrar och ungar, cirka 200 hungriga munnar, livnär sig på en stor del av den omgivande skogens skadliga insekter. Dagens storskaliga metoder i skogen i kombination med storböndernas kemikaliejordbruk på åkrar och ängar hotar nu på allvar den biologiska mångfalden i naturen.

Har ni märkt vad tyst det har varit i naturen under den gångna våren förutom vid sjöar och träskmarker. Fåglarna finns inte längre där eller har ransonerat sin sång. Förr sjöng talgoxen tsi,tsi,tu.tsi,tsi,tu, men numera nöjer den sig med att sjunga ti.tu. Rödvingetrastens kör i skogsdungarna med sitt sexstaviga i fallande skala tji-tji-tje-tjy-tju-tjö  låter i dag bara tji-tju.

Jag saknar ortolansparvens vackra sång utanför min stuga.                                  

Harald Eriksson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel