Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Staten kommer inte att skjuta till några resurser

När jag var barn och plöjde alla serier om Buck Rogers i Teknik för Alla, var framtiden flyg. Flyg i alla olika former. Särskilt minns jag en bild där familjer flög omkring i farkoster som såg ut som cabriolet-versioner av Volvo Amazon. Utan hjul och utan propeller också, fasen vet hur de flög egentligen.

Vi som föddes på 50-talet fick del av den revolution som flyget innebar. Allt gick framåt: upptäckterna, innovationerna, ekonomin. Vi fick leva livet som i Buck Rogers Amazing Story i alla bemärkelser. Världen krympte och till och med hundarna tog sig ut i rymden.

Det var så livet var, jag funderade mest på hur folk skulle undvika att krocka med sina flygande Volvobilar när det inte fanns några mittmarkeringar.

Nu har det gått drygt ett halvsekel och mycket som folk drömde om då har realiserats. Men det har också dykt upp problem av allvarligare art än bristen på mittmarkeringar i luftrummet.

Och det är någonstans här, i mötet mellan föreställningarna om världen och verkligheten själv som diskussionerna om Västerås flygplats förs. Det gäng som vill ha flyget kvar berättar att vi snart kommer att ha bullerfria och energisnåla små eldrivna plan som kan klara inrikes transporter snabbt och billigt. Att lägga ned flygplatsen är, enligt dem, att göra sig av med en bit viktig infrastruktur. Detta oroar dem. Utan flygplats blir livet otryggare, säger de.

Den utvecklingen syns ju också på Västerås-Stockholm, som anläggningen kallas.

Nå, alla visioner på 50-talet var ju inte fel. Flyg har blivit ett vanligt transportmedel, nöjesflygningarna har ökat och man måste inte ha extrema inkomster för att skaffa sig pilotutbildning eller hyra sportflygplan. I Västerås finns folk som har egen helikopter för att ta sig till mellan bostaden och fritidshuset.

Den utvecklingen syns ju också på Västerås-Stockholm, som anläggningen kallas. Det som skulle bli en kommersiell flygplats som satte Västerås i kontakt med Europa har efter decennier av kommunala bidrag i stället utvecklats till privatflygplats.

Och det är ingen försumbar privat verksamhet. En av pilotutbildarna, OSM Aviation Academy (f d Bromma Flygskola) omsätter nästan 287 miljoner per år och gör en vinst (efter avskrivningar) på drygt 35 miljoner.

Den totala verksamheten vid flygfältet domineras av flygskolorna och privatflyget med 13 000 flygrörelser (start eller landning) per år, medan den övriga verksamheten producerar återstående tusen rörelser. Flygskolorna står för 75 procent av verksamheten men betalar drygt en procent av kostnaderna, 350 000 kronor, för att använda flygplatsen.

De närmaste åren beräknas driftunderskottet bli cirka 30 miljoner per år. Det betalas framför allt av Mimers hyresgäster och Mälarenergis kunder, vilket sannolikt är okänt för de flesta. Bortåt en halv miljard sägs ha transfererats den vägen genom åren.

Så visst är det begripligt och rationellt att de privata utbildningsföretagen varken vill se en nedläggning eller privatisering av Västerås flygplats. Särskilt inte nu när folks resvanor håller på att stöpas om av klimatkrisen. Och som lök på laxen också av denna corona-pandemi och de pandemier vi har att vänta framöver.

Prognosen för svensk luftfart är att de 20 miljoner fakturerbara passagerare som bolagen hade 2019 kommer att halveras i antal under 2021 till 10,7 miljoner. Och Sverige är inte unikt. Det står plan parkerade över hela världen.

Flygskolorna marknadsför sin pilotutbildning med att arbetsmarknaden är lysande på grund av pensionsavgångarna de närmsta åren. Jag tror att en del potentiella elever kommer att tvivla på det påståendet.

Vad som står klart för alla – flygplatsvänner såväl som förespråkare för nedläggning – är att staten inte kommer att skjuta till några resurser. Alla statliga instanser anser att flygplatsen kan undvaras. Kvar blir två argument för att behålla den:

- Utan flygplats riskeras en donation per år av hjärta/lunga att inte kunna genomföras.

- Med flygplats är staden förberedd när vi får el-flygplan.

Återstår då visionen av en helt ny flotta el-flygplan.

I min värld är priset för att få donera ett hjärta väl högt. Man kan faktiskt lösa den akuta situationen på annat sätt än med ambulansflyg, exempelvis med respirator och ambulanstransport av den hjärndöde donatorn till Akademiska sjukhuset, exempelvis.

Återstår då visionen av en helt ny flotta el-flygplan. Kommersiell produktion av el-flygplan kan vara i drift om fem år, det är vad investerarna i branschen hoppas på och det finns ett uttalat mål om fossillfritt inrikesflyg 2030 i Sverige. Dock, målformuleringar är inte detsamma som sanningar och flygsträckorna det handlar om är korta – 40 mil ungefär. Jordartsmetallerna behövs till annat än flyg, som kräver mer energi än markbundna transporter, och vätgas är en omväg där man förlorar el.

Tänker man efter är ju en sån gammal infrastruktur som järnvägen rent fenomenal när det gäller energiåtgång, elförsörjning, fraktkapacitet, bekvämlighet och pris. Tåg lägger inga bullermattor och den kräver inga stora markområden. Katastroftillbuden vid Centralstationen är få – men på Hässlö står dock ambulanserna redo för katastrof tio dagar varje år.

Men det är klart... Buck Rogers åkte sällan tåg.

Martin Hedén

Skribent och tecknare

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel