Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Svar till landshövding Minoo Akhtarzand

Landshövdingen i Västmanlands län, Minoo Akhtarzand, har tagit sig tid att förklara hur hon ser på vargförvaltningen och länsstyrelsens roll. Det hedrar henne att hon svarar på vårt öppna brev, VLT den 10 september, "Minska storleken på vargstammen".

Det är positivt att länsstyrelsen i Västmanland inte låter sig ledas av Naturvårdsverkets beräkningar som utgår från att stammen inte ska minska och istället säger sig utgå från den nu gällande miniminivån, 285 vargar i Mellersta förvaltningsområdet. Men tyvärr tyder resten av svaret på motsatsen. Landshövdingen skriver nämligen att de 71 vargar som enligt forskarna är ett möjligt uttag – utan att stammen ska hamna under 365 vargar – inte kommer att beviljas. Det betyder i praktiken att Naturvårdsverkets och länsstyrelsen satt ett nytt beståndsmål på 365 vargar i Sverige. Landshövdingen kallar det för buffert för att inte hamna under den miniminivå på 300 vargar som Naturvårdsverket tillåtits sätta.

Vi i Svenska Jägareförbundet menar att det är länsstyrelses roll att se till att rovdjurspolitiken, och intentionerna med denna, omsätts i praktiken. Det blir fel om enbart en nationell myndighet som Naturvårdsverket sätter spelreglerna för rovdjursförvaltningen, utan att ta hänsyn till de regionala förutsättningarna.

Jägareförbundet Västmanland och Svenska Jägareförbundet uppskattar samarbetet med länsstyrelsen, men anser att länsstyrelsen i Västmanland tar alltför lite ansvar för situationen i länet.

Vi vill påminna om att riksdagen antagit mål för vargstammen på 170–270 vargar och att koncentrationerna av vargstammen ska minska där stammen är som tätast. Inget av detta har verkställts. Den utbredda misstro som finns mot rovdjursförvaltningen är mot den bakgrunden inte svår att förstå.

Jägareförbundet Västmanland och Svenska Jägareförbundet uppskattar samarbetet med länsstyrelsen, men anser att länsstyrelsen i Västmanland tar alltför lite ansvar för situationen i länet.

Jägareförbundet tycker det är självklart att man som Landshövding inte bara arbetar som genomförare av det Naturvårdsverket säger utan som fristående myndighet också tar uppgiften att stå upp för länets bästa på ett tydligare sätt. Förutsättningar för exempelvis företagande, jord-, skogsbruk och jakt behöver en aktiv statlig företrädare. Någon som alltid ser till regionens bästa. Detta innebär att man som landshövding ibland måste ta ställning för länet, regionen och den del av landet man företräder. Det vill säga driva opinion mot centralstyrning och likriktning och arbeta för omfattande möjligheter att påverka de regionala förutsättningarna, eftersom de skiljer sig åt mellan regionerna.

Vi hade önskat att landshövdingarna i rovdjurslänen tillsammans vågat belysa den problematik som de drabbade upplever, de olägenheter, rädslor och skador som påverkar dem, samt arbetat hårdare för att omsätta de politiska ambitionerna med rovdjurspolitiken. Med målet att skapa de bästa förutsättningarna för respektive län. Det måste finnas någon som står upp för människorna som tvingas leva med rovdjurens negativa påverkan och de olägenheter som följer en alltför tät vargstam.

Ett första steg i den riktningen är att bevilja en så omfattande vargjakt som möjligt till vintern. Först då kommer koncentrationerna i Mellansverige att minska. Först då börjar man uppfylla riksdagsbeslutet om rovdjurspolitiken. Först då kan de som drabbas börja hoppas och tro på mer rättvisa och lika förutsättningar.

Sofie Larsson

Ordförande Jägareförbundet Västmanland

Torbjörn Larsson

Ordförande Svenska Jägareförbundet

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel