Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Ungdomsidrotten är kanske de mest lärorika åren

Svar. Jag läser Pasi Hiirikoskis krönika, "Återväxten är knappt existerande – men VIK-juniorerna har hybris", vlt.se den 14 juni, och blir både förskräckt och ledsen över att läsa ”personligen bryr jag mig inte” om ungdomsverksamheter som fostrar framtiden på världens arenor.

Vad jag förstår vill du bara köpa in spelare som färdiga produkter till ditt eget nöje på läktaren. Om allt vore så enkelt, kunde all världens ideella ungdomsverksamheter läggas ner och om några år skulle du sitta ensam på någon läktare och uppleva äldre generationers minnen i en digital repris?

Någonstans i min värld finns ett ord av utveckling för ungdomars lek och lust i föreningslivet med dess ideella ledare som hjälp till sina drömmars mål.

Utan ungdomsidrott och ledare vore den sportsliga världen av inget värde.

Jag kan hålla med dig på några punkter:

1) Idrotten har blivit en affärsdrivande verksamhet som måste hålla en viss medial kvalité och har därmed inte råd att tappa publik och sponsorer för sina intäkter.

2) Elitföreningarna har inte råd med att utveckla talanger långsiktigt, det kortsiktiga blir att köpa en färdig produkt. Oavsett om det är bra eller dåligt har ungdomsverksamheten utvecklat fler spelare i fler serier och därmed bidragit till ett rikt föreningsliv både i Västmanland och Sverige.

Föreningslivet är en inkörsport till livet som samhällsmedborgare. Under ett antal år har jag haft förmånen att medverka som ledare inom ungdomsidrotten.

Vilken nivå eller verksamhet det nu utförs på, spelar egentligen ingen roll. Förebilder skapar drömmar.

Ungdomsidrotten är kanske de mest lärorika åren. Det man lär sig inom/av ungdomsverksamhet både som ledare eller ungdom och är en del att förhålla sig till i livet. Föreningarnas vuxna är ungdomars förebilder på eller utanför lokalen, utan förebilder finns inga drömmar.

Vilken nivå eller verksamhet det nu utförs på, spelar egentligen ingen roll. Förebilder skapar drömmar. Fanns ingen Zlatan, ”Granen”, Hanna Öberg, Stina Nilsson, Mikael Backlund, Patrik Berglund, Lindelöv. NHL, VM, OS eller våra egna föreningar i Sverige, som fostrar nya förmågor genom ideellt ledarskap. Då skulle fansen på läktaren eller i soffan ha det riktigt tråkigt eller inte ens finnas.

När jag nu med barnbarn efter 25 år kommer till en arena som kanske var min inkörsport av brist på ledare runt ett lag. Det var ju som i går. Lukten sitter kvar i väggarna. Nya ledare som då var barn och för nu traditionen vidare på plan eller leder seniorlag med framgång. Det kallar jag kultur och ett hopp för framtiden.

Föreningslivet ger oss möjligheter att delta med fair play på köpet!

En trogen följare av Ishockey-VM. Kaapo Kakko och Elias Pettersson förklaras som gudar under Ishockey-VM. Att lägga den bördan på en 18–20 åring, kan bli en belastning för individen för sin framtida utveckling. Vi som följer hockeyn njuter av deras talang, medan media styr med penna och snack i medier.

Skapa trygghet för individen blir också en utveckling av sporten.

Göran Wallin

Svar direkt!

Jag uppskattar att Göran Wallin klargör sina synpunkter via denna viktiga debatt i VLT. Stort tack för det.

Det jag menade med formuleringen att jag "ur läktarperspektiv inte bryr mig om junioridrotten" är att jag anser att det i dag råder en för stor hets att "peaka" i för tidig ålder.

Eftersom alla utvecklas i olika takt vill jag personligen tona ned resultatförväntningarna innan seniorspel och låta juniorerna utvecklas till sin fulla potential utan gigantisk yttre press.

Sålunda instämmer jag med dig Göran Wallin om att ungdomsidrotten är viktig, men inte publikt ur resultatsynpunkt.

Pasi Hiirikoski

redaktionschef, VLT

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel