Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Vansinniga slutsatser drogs av M-ledarens uttalanden

Kommentar till ledaren "Är de som överlevde Srebrenica också en belastning?", VLT den 11 juli.

Det är ofta med stor behållning, och inte med någon som helst belastning, jag som trogen VLT-läsare tar till mig av tidningens ledares texter och krönikor. Det är viktigt att jag understryker att jag aldrig någonsin upplever någon belastning, eftersom jag inte vill att tidningens ledare sammankopplar mig med varken dagens pågående folkmord och/eller tidigare begångna folkmord – likt Ulf Kristersson, moderatledaren, har fått erfara av VLT:s ledare (VLT 11/7 ”Är de som överlevde Srebrenica också en belastning?”), efter att han använde ordet ”belastning” i P1:s radiointervju. Visserligen kommenterade Ulf Kristersson endast ”belastningen” i referens till dagens invandring och flyktingmottagning med dess kostnader samt i anspelning till hur kriminella invandrare och flyktingar bidrar till Sveriges grova och alltmer dödliga kriminalitet, och sa inget om varken folkmordet i Srebrenica eller andra folkmord.

Att VLT:s ledare ändå drar sådana slutsatser, kan endast beskrivas som ett vansinne. Man kan undra vad det är som framkallar detta vansinne? VLT:s ledare klarar av, och gör ofta ett utmärkt arbete med att bevaka och kommentera de olika beslut och budgetfrågor som våra kommunfullmäktige i Västmanlands kommuner ägnar sig åt, utan att anklaga kommunalråden för medverkan till folkmord, även om diskussionerna kan kretsa kring dess invånares olika inkomster och utgifter och eventuella belastningar på kommunens ekonomi.

Om VLT:s ledare menar att just efterlevande från folkmordet i Srebrenica och andra platser där folkmord har ägt rum bör undantas från att inkluderas i diskussioner om samhällskostnader eller om kriminalitet visar VLT:s ledare tydligt att den ej tror på människors lika värde, och vill exkludera somliga medborgare från delaktighet och ansvar.

Om VLT:s ledare menar att denna exkludering bör ske just under eller i anslutning till Srebrenicas minnestid borde man inte vända sin indignation till Ulf Kristersson, som ju inte på något sätt refererade till eller ens nämnde detta folkmord och dess efterlevande i sin intervju – utan till socialförsäkringsministern Ardalan Shekarabi och hans tillsatta utredare samt personal på pensionsmyndigheten (DN 6/7), som efter stickprovskontroll av 316 personer från Bosnien och Hercegovina har stoppat 34,3 miljoner i framtida felaktiga utbetalningar och begärt återkrav på 4,4 miljoner från dessa personer. Tycker VLT:s ledare att dessa krav likväl är ”ytterligare ett steg mot vulgariseringen av diskussionen kring flyktingskap och invandring” som den beskyller moderatledaren för?

Trots den vansinniga slutsatsen att Ulf Kristerssons ordval bidrar till den ”avhumanisering” som möjliggör folkmord, förtjänar VLT:s ledare eloge för att uppmärksamma årstiden för folkmordet som skedde i Srebrenica. VLT:s ledare har även rätt i att ”maktkamp, nationalism och religiös fanatism driver människor på flykt”. Vi kan vara tacksamma för att vi i Sverige inte har drabbats av den nationalism som fördriver människor på flykt. Men det finns även en annan slags ”nationalism” som länge har grott bland Sveriges politiker och bland medias opinionsledare, den som har sitt ursprung i självgodhet, förljugenhet och extraordinär arrogans. Den nationalistiska föreställningen om Sverige som den ”humanitära stormakten” som inte ”bygger murar” och där kostnader för bostäder, försörjning och andra konsekvenser av flyktingmottagning och invandring knappt fick diskuteras eller ens nämnas.

Allt sedan november 2015, när statsministern erkände att Sverige visst bygger murar, och miljöpartiets respektive språkrör grät och/eller kallade den egna politiken för ”skit”, har dock denna nationalism avtagit bland både våra politiker och de flesta av medias opinionsbildare, med tydligt undantag för VLT:s ledare. VLT:s ledare menar att det var ”ett inbillat” hot om välfärden när frågor om invandringens kostnader äntligen kunde diskuteras öppet bland våra politiker och media, och endast ”utmaningar” borde ha diskuterats. Idag är konsekvenserna av ”de inbillade hoten mot välfärden”, eller om man så vill, ”utmaningarna” tydliga i Sverige.

Sverige har en, i förhållande till övriga Europa, mycket stor arbetslöshet bland invandrare och flyktingar i jämförelse med övrig befolkning, en allt större bostadsbrist och trångboddhet, överrepresentation av utländska brottslingar och ett ökande av det dödliga våldet, som idag är långt över EU:s genomsnitt.

Nu tycks våra politiker äntligen ha vaknat upp från dimmorna av sin egentillverkade häxbrygd av självgodhet, förljugenhet och arrogans. När de nu inser att även Sverige likt alla andra länder behöver en flyktingpolitik med förankring i verkligheten, både dess möjligheter och dess begränsningar, finns det också hopp om att våra politiker kan arbeta för ett flyktingmottagande som i antal kan anpassas till det Sverige klarar av i förhållande till att tillhanda bostäder, arbeten och god integration, samt att våra myndigheter ges medel för att förhindra fortsatt tillväxt av utsatta områden där kriminella nätverk och klaner styr över människors hälsa och liv. Att VLT:s ledare menar att politikerna då ägnar sig åt ”vulgarisering” får vi ha överseende med. Men kanske nyktrar även VLT:s ledare så småningom till sig.

Eythor Hilmarsson

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel