Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Vi behöver en fortsatt ordnad och generös flyktingpolitik

”Att rädda flyktingar är att rädda sig själv – sin egen medmänsklighet”. Orden är självklara för grundläggande kristen, biblisk tro. Men de citerades nyligen i ett värdefullt sommarprogram. De härrör från ett uppmärksammat tal vid årets Davosmöte av David Miliband, tidigare engelsk utrikesminister, en stor politisk begåvning med varmt hjärta. Han är chef för International Rescue Committee, ett beundrat FN-relaterat organ verksamt i världens flyktingläger, just nu för att begränsa smittan av covid-19, inte minst i Syrien.

Det är ett sönderslitet land med 7 miljoner internflyktingar, där situationen fortsätter att förvärras, särskilt i provinsen Idlib. En liten rännil av de, ofta välutbildade och initiativrika, har lyckats ta sig till Sverige. De flesta längtar ständigt till sina hem – om det vore fred!

Här, i ett av jordens rikaste länder med ett stolt humanitärt arv, söker vår riksdag att äntligen, ”en gång för alla”, skapa ”ett långsiktigt, realistiskt och hållbart flyktingmottagande”. Det sker genom Migrationskommittén, som präglas av svåra överväganden och motsättningar.

Sedan 2019 har antalet flyktingar i världen ökat från 70 till 80 miljoner.

Med vackra ord inbillar sig vissa där kunna förena den orubbliga asylrätten och ”human flyktingpolitik” med en högst begränsad, ”striktare” invandring. Utgångspunkten för dem är inte medmänniskors förtvivlade skyddsbehov och världens verkliga flyktingkris, utan Sveriges. Man vill enas om ”volymmål” och ”tak” för det antal medmänniskor från nödens länder stackars Sverige skall ta emot i framtiden. Som om det vore möjligt att förutse världsläget om 30, 20 eller ens 5 år.

Sedan 2019 har antalet flyktingar i världen ökat från 70 till 80 miljoner. Okunnigheten om världsläget och särskilt klimatfrågan bland de av våra politiker som inbillar sig att flyktingfrågan skulle kunna lösas genom beslut i riksdagen ”en gång för alla” förefaller monumental. Som om skulle finnas en enkel väg tillbaka till ett gammalt ideal-Sverige, där vi inte bekymrade oss om medmänniskor i krigets och terrorns länder.

Vi behöver alla genomgå det sorgearbete som leder till insikten att det är oåterkalleligen förlorat.

Fortsatta konflikter bland de länder som orsakar världens flyktingströmmar är givetvis omöjliga att förutse. Den större frågan om klimatflyktingarna, som tvingas fly från obrukbara jordar, är mera svårlöst. Kyrkorna och olika FN-organ pekar nu oftare just på dem. Vad skall vi i de rika, resurskrävande länderna, som bär största skulden till klimatförändringen, göra av dem?

FN:s flyktingorgan UNHCR har nyligen uppskattat att enbart mängden klimat/väderrelaterade flyktingar redan är cirka 22,5 miljoner. Inom FN:s konvention för att hindra ökenspridning UNCCD har man uppskattat att 135 miljoner människor kommer att ha flytt undan den utbredda torkan kring år 2045.

Vid Institute for Environment and Human Security vid FN-universitet har det totala antalet av miljöflyktingar år 2050 uppskattats till 200 miljoner. I andra uppskattningar har siffror upp emot 1 miljard nämnts. Var finns den verkligheten i Migrationskommitténs överväganden?

Just nu har vi ett särskilt ansvar för de ensamkommande afghanerna i vårt land i akut behov av besked om sin framtid från riksdagen. Faktiska kunskaper om världsläget och vår behandling av dem borde också här få avgöra. Tre respekterade politiker med osedvanlig internationell erfarenhet och civilkurage, två tidigare utrikesministrar och en biståndsminister, Hans Blix, Jan Eliasson och Alf Svensson, krävde den 5 juli i ett blocköverskridande uttalande tydligt på DN Debatt: ”Permanent uppehållstillstånd bör beviljas ungdomarna, som kom hit innan den tillfälliga lagen trädde i kraft sommaren 2016. Låt ungdomarna äntligen få andas ut, tryggt fortsätta sina liv här och bidra till Sveriges framtid”. Nu är vi många som hoppas att de tre partier de representerar fortsatt kan leva upp till sitt rika humanitära arv. Vilka i Migrationskommitten matchar dessa tre i kunskaper om världens flyktingsituation och vårt lands ansvar?

Vi behöver en fortsatt ordnad men öppen och generös flyktingpolitik.

Per Larsson

kh. emeritus, volontär i Mikaelikyrkans språkstöd

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel