Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Debatt: Vid den sanna källan porlar vattnet

Lagom till pingsthelgen upptäckte jag det; det röda planket. Robust och manifest, två meter högt, taggat från hus till hus. Fackmässigt och rejält, kompakt och frånstötande. Men där; något blått, en nästan dold gångport – blåplasten avslöjade ”sprickan i muren”.

Nästa upptäckt kom via tv – kanske av ”slump” (kärt barn har många namn). Upp dyker ett lustigt fyrkantigt hus, gult, en man närmar sig… Men det är ju Sätra Brunn och biskopen. Helgsmål. Vattnets betydelse, särskilt nu i pandemins tid. Skriftens lärjungar miste sin herre och riktning; förvirrade av tingens ordning, snarare oordning. Också vi förstår, tvagar händer, dricker rent, stöder varandra, leds att ökenvandra ännu en tid; leds att öppna oss för riktningen.

Alla har väl upptäckt och lidit med oordningen i stiftets centrum. Dock sköter broder Mikael sina åligganden – utomordentligt till och med; tungt vägande ord. Men varför måste han ut i bygden för att finna vattnet, rent källvatten? 

För 60 år sedan sa biskop Cullberg ja till att röda planket skulle rivas. Lekmannastyret har rivit men byggt nytt; tanken var ju att det vackra järngalleriet skulle förlängas och öppna mot vattnet, mot stallen och det forna. Därav intet liksom med dricksfontänen; rena ökentorkan. Arkitekt Ahlboms mosaikartade skisser över Domkyrkoplatsen med en fisk i centrum ströks av förvaltningen. Nu skrivs katedral och platsen, framför den berömda portalen, känns som ett polerat hälleberg med sex–sju ledande stenstigar: ”Alla vägar bär till …” men inte enbart välkomnade utan spretande ut åt alla håll à la pastor Jansson. 

Nu talar tiden PK-språk, den politiska korrekthetens. Manligt och kvinnligt. Rudbeckius stoltserar framför stora porten medan Malin sköter kommersen och turisterna. Den upptäckta riktningen blir med ens väldigt tydlig: Inget växer på hälleberget vilket ”förklaras” med sex jättekrukor som visar att grönskan ändå finns, någonstans. Få besökare upptäcker broder Mikaels titthål i den mörklagda fasaden. 

Men vid den sanna källan porlar vattnet, där råder lugn och ro och man förstår detta med ande, vad som är livgivande.

Ingvar Selin  

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel