Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Jo, det finns ännu mycket att kämpa för

Annons

”Vad ska man kämpa för när alla stora strider är vunna?” frågar sig Matilda Molander i en ledare i VLT, apropå 1 majtågen.

Det är en häpnadsväckande frågeställning. Påminns vi inte varje dag om saker som upprör oss och som det är värt att strida för?

Har klassklyftorna minskat, nej de ökar. Har lönerna mellan kvinnor och män minskat, nej de ökar. Har arbetsplatsolyckorna på arbetsplatserna minskat? Nej. Har människor med svåra sjukdomar möjlighet till ett drägligt liv? Nej det senaste vi läste om var ju en kvinna som har flera sjukdomar och en cancersjukdom och som tillfrågas där hon ligger i en respirator om hon kan komma till arbetsförmedlingen.

Arbetslösheten är fortfarande på hög nivå. Antalet som lever som fattigpensionärer är många och de har svårt att få pengarna att räcka till det allra nödvändigaste. Räcker detta? Annars kan vi göra listan mycket längre.

Ledarsidan måtte vara tondöv, eller leva i en alternativ verklighet. Man antyder att det inte är modernt längre att kämpa, att det är andra partier än socialdemokratin som nu ska fixa de problem som återstår.

Visst, Sverige är fortfarande ett välfärdsland men det finns allvarliga sprickor i välfärden.

Sedan är det en annan sak att det är svårare idag att mobilisera människor i demonstrationer och att nya grepp behövs. Det kan bero på att människor allt mer tänker utifrån enbart sig själva. Samhället är mer individualiserat och allt fler använder de sociala medierna för att kunna påverka. Folks missnöje finns, men uttrycks på andra sätt idag.

Gunnar Sandström

Sten Karlsson

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons