Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Sjuka har inte råd med anständigt liv

Många långvarigt sjuka och allvarligt skadade lämnas åt sitt öde i Sverige. Allt fler tvingas leva under existensminimum.

Annons
Ställer krav. Försäkringskassans bedömningar gör livet hårt för sjuka, hävdar debattören.  Foto: Hasse Holmberg/Scanpix

Vem som helst kan bli långvarigt sjuk eller drabbas av allvarlig skada. För att den som drabbas ska få en dräglig tillvaro har vi sedan många år en allmän sjukförsäkring. Det är bra, om det inte vore för att ersättningar vid sjukdom minskat i relation till övriga inkomster. Den som blir långvarigt sjuk får ofta inte en ersättning som täcker de ekonomiska behoven. Det har blivit stora hål i trygghetsnätet.

EU:s fattigdomsgräns för Sverige anger en disponibel inkomst på 11 800 kronor per månad. Många som drabbas av sjukdom och får sjukersättning (tidigare förtidspension) hamnar under den gränsen.

Enligt Försäkringskassan är genomsnittet för hel sjukersättning – före skatt cirka 10 700 kronor för kvinnor, 700 kronor mer för män.

Många långvarigt sjuka har inte råd ens med den vård och rehabilitering som de behöver, inte råd att hämta ut sina mediciner, inte råd med sjukhusbesök, sjukgymnastik etcetera.

Många kämpar vällovligt för att den som arbetar ska ha en lön som det går att leva på. Men vad anser man ska gälla för den som drabbas av sjukdom?

Även sjukpenningen har påverkats och eftersom jobbskatteavdragen försvinner vid sjukfrånvaro, blir det ofta en chock att märka hur stor skillnaden är när man blir sjuk.

Det finns många konkreta exempel på hur politiker har varit hänsynslösa mot dem som drabbas av sjukdom. Sjuka skuldbeläggs dessutom genom att hot uttalas om att det blir mindre pengar till vård, skola och omsorg i fall ersättningarna vid sjukdom ökar. Därför känner många sjuka i dag skam för att de har blivit sjuka.

Bakom dagens sjukregler står den så kallade ”Rehabiliteringskedjan” från 2008, som inte handlar om rehabilitering utan om hur Försäkringskassans handläggare ska besluta om den som blivit sjuk eller skadad ska få ersättning eller ej. Det beslutet kan fattas helt oberoende av läkares intyg.

Nuvarande regering har gett direktiv till Försäkringskassan att skärpa de tidiga prövningarna enligt ”Rehabiliteringskedjan”.

Den teoretiska prövningen av arbetsförmågan och därmed rätt till sjukpenning ska då ske mot annat arbete på arbetsplatsen inom 90 dagar, annat arbete hos arbetsgivaren inom 180 dagar, mot arbetsmarknaden i stort efter 180 dagar.

Den som blir sjuk eller skadad ska alltså förutom att försöka hantera sin sjukdom eller skada med allt vad det innebär, vara beredd att slängas in i annat arbete, kanske hos annan arbetsgivare, kanske behöva flytta, utan förberedelse för detta.

Försäkringskassans generaldirektör har nyligen stolt meddelat att Försäkringskassans avslag på sjukpenning har ökat med 35 procent och indrag av sjukpenning har ökat med 50 procent.

Några aktuella exempel på konsekvenser av dessa tidiga prövningar:

1. Undersköterska i hemtjänsten som bröt benet fick besked att hon skulle ha arbetat med annat medan benet läkte: blir utan sjukpenning och hotas med vräkning med sina barn, eftersom hon inte kunnat betala hyran.

2. Svårt utmattad som går på rehabilitering inom psykiatrin tvingas plötsligt tillbaka till arbetet, vilket gör att framgångsrik rehabilitering saboteras.

3. Sjukskriven som inte hann få tid för operation inom tidsgränsen tvingas återgå till arbetet utan behövd operation.

Man ska också veta att under den tid som utredning sker hos Försäkringskassan är den sjuke utan ersättning. Det kan leda till månader utan försörjning, till och med år om avslag överklagas. Vem kan försvara sådant?

Den ekonomiska stress som många sjuka och skadade hamnar i berör inte bara den direkt drabbade, utan också närstående, inte minst barnen.

Nu måste alla politiker, oavsett parti, inse att situationen är allvarlig. För många blir sjukdom och olycksfall ett skräckscenario som är ovärdigt ett land som kallar sig välfärdsstat.

Dagens sjukregler är omänskliga och samhällsekonomiskt förkastliga. De måste göras om för ett rimligare liv för den som råkar bli långvarigt sjuk eller skadad.

Maria Werme SLUSSA Vänner

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons