Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Debatt: Skogsbränderna visade vikten av att vi hjälps åt i Europa

Annons

Skogsbränderna förra sommaren visar att Sverige och Europa är starka - om samhällsbygget sker underifrån. Men också att vi behöver varandra.

Vare sig samhällsgemenskap, eller en god samhällsanda av medmänskliga etiska kompasser, samt personligt ansvarstagande - för också det gemensamma – skapas i ett vakuum.

Ingen i Sverige stod och skrek förra sommaren att Polen, Tyskland eller Italien har fel sociallagstiftning – eller att det är något fel på dessa länder och deras regeringar – när solidariska medborgare just därifrån kom oss nödställda svenskar till del. Nej, det upphetsade tonläget kom aldrig i fråga.

Dessa europeiska vänner hjälpte oss - i ett avgörande skede. Låt oss inte glömma det. Låt oss bevara vår tacksamhet och ödmjukhet.

När vi agerar på detta sätt förs det europeiska samarbetet – och känslan för varandra i vår världsdel – framåt, i tillit.

EU är idag, ett knappt år efter brandkatastroferna i Sverige, bättre rustat för att sända snabb hjälp vid brandkatastrofer och andra kriser, som översvämning till exempel. Dessa framsteg vilar på en solid folklig, och därmed demokratisk, grund.

Så ser det dock långtifrån alltid ut när EU beslutar eller europeiska politiker söker nya beslutsområden att ta ifrån de nationella parlamenten, inklusive välfärdsfrågorna – eller styr upp kommuner och regioner i Europa.

Som ledamot och rapportör i EU:s Regionkommitté, med uppgift att bevaka gränsdragningarna mellan det kommunalt och regionalt nära och det europeiska, som naturligt ligger längre bort i politiken, vet jag det.

Jag skriver detta därför att inre styrka och hjälpsamhet är ingen självklarhet i något land – eller mellan länder, folk, språkgrupper och kulturer.

Ytterst bygger den på en medborgaranda, tillit, sammanhållning, delade erfarenheter och gemensamma värderingar.

När anklagelserna haglar och riktas mot det ena europeiska landet efter det andra vill jag därför, i all enkelhet, hävda att vi i EU-valet borde vara mer rädda om varandra i Europa.

Hit hör även respekt för gångna svenska och europeiska generationers livsverk och den egna samtidens vilja att föra detta goda arv, inklusive Europas judisk-kristna andliga värdegrund med den gyllene regeln, vidare in i framtiden, ja, en upplevd och verklig samhällsgemenskap.

Hemma i Sverige skapade det solidariska agerandet från godhjärtade europeiska vänner under förra sommarens brandkatastrofer en naturlig tillit för att en sådan form av samverkan över nationsgränserna vill oss väl, är av godo – och inte prackas på oss ovanifrån av en byråkratisk och svåråtkomlig maktelit.

Det är ett sådant europeiskt samarbete, ett sådant EU jag vill arbeta för, i Europaparlamentariska föregångare som kristdemokraterna Alf Svenssons och Lars Adaktussons – ja, även min make Lennart Sacrédeus anda.

Birgitta Sacrédeus (KD), Mora

Nr 5 på KD-listan till EU-parlamentet, regionråd i Dalarna och ledamot i EU:s Regionkommitté

Anmäl text- och faktafel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel
Annons