Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Publicistiskt haveri av VLT om Moder Teresa?

Patrick Edlund kritiserar Arbans Vatas artikel om Moder Teresa och får svar av Daniel Nordström och Arben Vata

Annons

Moder Teresa var inget helgon, varken i teorin eller praktiken. Hon var en ytterst obehaglig person, vars helgonförklaring skett – även i dessa sammanhang – på mycket lösa boliner. Att VLT överhuvudtaget publicerar, utan att ta upp de frågetecken som återfinns runt hennes person och gärningar och åsikter ser jag som ett publicistiskt haveri av modell större.

Vad gäller hennes vårdinsats, går den verkligen att ifrågasättas. Något som bland annat den brittiskamerikanske journalisten Christopher Hitchens gjorde i BBC dokumentären ”Hells Angel” eller Robin Fox, en av redaktörerna för den ansedda medicinvetenskapliga tidskriften The Lancet.

Här målas en helt annan bild upp än den vi är van med att se och höra när vi talar om Moder Teresa, och hennes gärningar. För någon vård är/var det knappast tal om, inte nog med att patienterna tvingas leva under ytterst basala förhållanden, med en nästan slumpmässig vård.

Det saknas såväl mediciner som medicinskt utbildad personal. Döende patienterna delas inte heller upp från sådana med sjukdomar som går att bota, inte heller isolerades patienter med smittsamma, och potentiellt dödliga sjukdomar som tbc, ifrån övriga patienter.

Någon smärtlindring för de sjuka eller döende, fans/finns inte heller. Detta trots att hennes verksamhet drog in miljonbelopp i donationer, varav många från ytterst dubiösa givare.

Något intresse av att redovisa inkomsterna från dessa donationer saknas, och det finns stora frågetecken runt precis vad pengarna använts till. Trots återkommande önskemål från andra organisationer om bistånd i samband med naturkatastrofer, så lyser pengarna med sin frånvaro. Det går således att starkt ifrågasätta artikelförfattarens påstående om att hon och hennes organisation försöker hjälpa och stödja alla som knackade på dörren”.

Det är dock inte bara hennes organisation och vårdinsatser som går att ifrågasätta, detsamma gäller hennes åsikter. I samband en intervju om fattigdom och bristerna på hennes vårdinrättningar, förklarade hon att ”det finns något vackert i att se de fattiga acceptera sin lott, att lida på samma sätt som Kristus”.

När hon själv var döende, skrev hon in sig på ett toppmodernt sjukhus i USA. När hon tog emot Nobelspriset, så förklarade hon i sitt tacktal att abort var värre än krig. Hon ansåg att AIDS var ”en rättvis vedergällning för oanständiga sexuella handlingar”.

Även hennes umgängeskrets går att starkt ifrågasätta, som när hon 1981 besökte Haiti för att ta emot Legion d’Honneur från diktatorn Jean-Claude Duvalier, som inte bara styrde landet med järnhand, utan också försnillade mångmiljonbelopp. En annan ekonomisk brottsling som Teresa hade nära kontakt med, var Charles Keating. När han åtalades för en bedrägeri, författade hon ett brev till domaren och bad om ett mildare straff. När åklagaren i åtalet skrev ett brev tillbaka, och bad Teresa återlämna de miljonbelopp som Keating donerat till hennes välgörenhetsorganisation, svarade inte hon.

När det gäller hennes kanonisering, så känns det som om Vatikanen inte ens bemödat sig att hitta på ett slagkraftigt mirakel. I stället får vi ta del av en starkt ifrågasatt historia, om hur en kvinna i Indien botas från sin cancer med hjälp av en bild på Teresa. Att kvinnans man och läkare sa att hennes cancer botats på medicinsk väg, vägde förstås lätt i dessa sammanhang.

Snarare handlar det om politik, för en katolsk kyrka som under många år förföljts av mörka rubriker om sexuella övergrepp och andra oegentligheter, så är det förstås välkommet att få plocka fram en av kyrkans kanske mest lysande affischnamn. För trots kritiken, så är fortfarande många djupt okunniga om vad Teresa egentligen ville uppnå, och hennes medel i denna kamp.

Men artikelförfattaren har rätt i en sak, hennes verksamhet handlade inte om att utrota fattigdom. Det handlade om att vinna själar för den katolska kyrkan, och i denna verksamhet verkar hon inte skytt några som helst medel. Återigen återvänder vi till hennes kärnverksamhet, där den enda seriöst inriktade arbetet, handlade om att övertala patienterna, ofta i livets slutskede, att konvertera. Allt som ofta utan att denne, egentligen riktigt förstått innebörden av sina handlingar eller gett sitt medgivande.

Den skylt som hängde på hennes hus, summerar i stora drag hennes mission ...

”Säg åt dem att vi inte är här för att arbeta, vi är här för Jesus. Vi är religiösa först och främst. Vi är inte socialarbetare, inte lärare, inte läkare. Vi är nunnor. ”

PATRICK EDLUND

skeptiker

Svar:

Arben Vata är fristående krönikör i VLT. Precis som sig bör i krönikor är de åsikter som förs fram krönikörens och ingen annans.

DANIEL NORDSTRÖM

chefredaktör och ansvarig utgivare

Svar från ARBEN VATA:

Så länge som Moder Teresa levde var det inte sådan kritik och negativa kommentarer om hennes välgörenhetsorganisation. Jag tror dock inte att ”kritikerna” var rädda för henne så att de avstod från negativa kommentarer så länge hon själv kunde svara på dem. Som journalist har jag i Albanien erfarenhet av vad välgörenhetsorganisationen har gjort och hur den har bistått fattiga som bad om hjälp.

Som jag nämnde var Moder Teresa inte president över världen och kunde inte tänka sig att själv kunna lösa alla problem med fattigdom i världen. Hennes mål var att hjälpa så många människor som möjligt, vare sig de var katoliker, ortodoxa eller muslimer, med flera.

Regeringar kan genom politik bekämpa fattigdom, förbättra förhållandena på sjukhus, med mera. Teresa var en människa som du och jag. Hon var inte Gud.

Därför är det inte konstigt om hennes välgörenhetsorganisation och humanitära insatser inte alltid fungerade som ”en schweizisk klocka”. Kan du, käre Patric finna någon som inte kan få liknande kritik?

Det finns tillfällen i livet då vi även kritiserar Gud och frågar varför vi, som tycker oss förtjäna det, inte får det bästa i livet. Vi gör på samma sätt med regeringar.

Men Teresa var varken regering eller Gud. Hon var en människa som ägnade sitt liv åt fattiga.

Nu är hon ett helgon, en stjärna i himlen. Ingen av oss kan smutsa ned henne. Vi, om än bara de som tror, kan be för förlåtande.

Det är en demokrati och vi kan tro vad vi vill. Men det finns en moralregel som säger att ”anklaga aldrig den som inte kan skydda sig”

Jag respekterar Patrics rätt att uttrycka sina åsikter, men jag är starkt emot vad han säger.

ARBEN VATA

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel

Mer läsning

Annons