Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Den som kan ta en risk är Svenska kyrkan själv.

Svenska kyrkan har samma rätt som andra fristående organisationer att ta ställning i partiskiljande frågor. Men det gör det svårare att försvara att de politiska partierna ställer upp i kyrkovalen.

På annandagen kommer Påskuppropet att protestera mot regeringens förändringar av sjukförsäkringen. Regeringen har också haft problem både i opinionen och med hur de nya reglera tillämpas. Det var nog tur för de borgerliga partierna att sjukförsäkringen inte spelade en större roll i valrörelsen.

Nyligen kom också socialförsäkrings-minister Ulf Kristersson med förslag på förändringar för att bemöta kritiken om att fyrkantiga regler gör att sjuka människor förlorar sin sjukförsäkring. Men kritikerna är inte imponerade. I dag skriver flera aktivister och organisationsrepresentanter på VLT:s debattsida att utförsäkringarna är en katastrof och att att regeringens ”desperata” försök att tysta kritikerna har misslyckats.

Folkpartiets riksdagsledamot Roger Haddad försvarar däremot i ett annat inlägg reformen och framhåller att tidgränsen då den sjukskrivna måste gå över till arbetsförmedlingen och prövas mot arbetsmarknaden är två och ett halvt år, vilket är en lång sjukskrivningstid. Han menar att många blev stärkta av att få gå igenom sitt läge med arbetsförmedlare även om en hel del sedan gick tillbaka till sjukskrivning.

Regeringen kan inte komma ifrån att reformen har haft allvarliga brister. Den drevs igenom för snabbt när en nytillträdd regering ville smida medan järnet var varmt. Men kritikerna har å andra sidan inget svar vad som ska hända de långvarigt sjukskrivna. Motivet till förändringarna var att många tidigare förtidspensionerades och därmed permanent blev borta från arbetsmarknaden. Här behöver kritikerna göra mer än bara säga nej till regeringens förslag och mer än i allmänna ordalag ta fram förslag om hur långtidssjukskrivna ska komma tillbaka till arbetslivet.

Det är således inte förvånande att protesterna mot regeringen fortsätter. Men det har väckt särskild uppmärksamhet att initiativet kommer från grupper i Svenska kyrkan och att uppropet i namnet kopplas till den kristna kyrkans viktigaste högtid påsken. Nu är det dock inte första gången, 2005 var det ett kyrkligt påskupprop för amnesti för gömda asylsökande.

Argumentens styrka ska prövas i sak och inte beroende på vem som framför dem. Svenska kyrkan har samma rätt som alla andra fristående organisationer att bilda opinion och driva kampanjer. Kyrkan kan framhålla att den ska stå på de svagas sida och säga ifrån. Därför bör inte engagemanget i Påskuppropet leda till kritik från andra organisationer eller politiska partier.

Den som kan ta en risk är Svenska kyrkan själv. Den förlorar visserligen medlemmar varje år, men alltjämt är 70 procent av landets befolkning med. Det är en imponerande hög siffra, i synnerhet som befolkningen har blivit mindre religiöst homogen.

Då kan det vara kontroversiellt bland en del av de egna att i en partiskiljande fråga ta ställning mot en regering som många kyrkomedlemmar har röstat på. Det framstår också då som förvånande att de politiska partierna ställer upp i kyrkoval och dominerar beslutsfora. Svenska kyrkan får svårt att både fungera som Sveriges kommuner och landsting och vara en frifräsig kampanjorganisation.