Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det är dags för reformer som gör att demokrati, fred och respekt för mänskliga rättigheter blir någonting eftersträvansvärt.

En garant för fred och frihet och världens folk. Det är den bild av FN vi har med oss sedan skoltiden. Men så enkelt är det inte och organisationen är allt annat felfri. FN gör självklart mycket gott ute på fältet men detta hamnar ofta i skuggan av bråk och ineffektivitet. Därför behöver FN reformeras och första steget på vägen vore att erkänna organisationens fel och brister.

Ingen annan nutida svensk politiker har samma ikonstatus som Margot Wallström. Trots att ingen riktigt minns vad hon har uträttat som minister och EU-kommissionär anses hon ändå alltid vara en strålande, fantastisk och till det mesta kompetent person – hon som borde ha blivit social-demokratisk partiledare.

Förenta nationerna är något som också ligger svensken varmt om hjärtat. Från barnsben får vi lära oss om organisationen som ska garantera fred och frihet åt världens folk. Det öde som drabbade Dag Hammarskjöld, vår generalsekreterare, hålls levande i generation efter generation.

I helgonförklaringen ingår att vi känner till vad FN står för. Men vår rosenskimrande bild stämmer inte överens med verkligheten.

Visst gör FN mycket gott, men organisationen präglas också av bråk och ineffektivitet.

I går avslöjade Dagens Nyheter att Margot Wallströms lön som FN-sändebud i praktiken har bekostats av Sida, med pengar som skulle ha gått till en fond mot sexuellt våld i konflikter. Först sedan årsskiftet har hennes tjänst varit en del av FN:s reguljära budget.

Förhoppningsvis får nyheten annars så FN-positiva svenskar att tänka till. Inte för att Wallströms sändebudslön skulle vara något stort problem för organisationen. Men om en söndergullad svensk politiker anställs av ett lika söndergullat FN, på tveksamma grunder, kanske den svenska synen på organisationen bör bli lite mindre blåögd.

För allt är inte frid och fröjd. FN behöver reformeras. Och reformerna måste komma från de medlemsstater som är demokratier. I alla fall om FN-stadgans tal om att upprätthålla internationell fred och värna mänskliga rättigheter oftare ska gå från ord till handling. De senaste årtiondena är fyllda av konflikter och mänskligt lidande, där ett beslutsimpotent FN inte förmått agera. Detta skymmer det viktiga fältarbete som utförs i FN-regi.

I stället ser vi de stora misslyckandena. Vi ser ett FN där några av världens värsta diktaturer turas om att hålla låda i rådet för mänskliga rättigheter, ett FN som i sin resolution om dödsstraff inte längre för-dömer avrättning på grund av sexuell läggning.

Det går inte att bygga ett helt nytt FN. Att kasta ut diktaturerna är inte heller realistiskt. Men det är dags för reformer som gör att demokrati, fred och respekt för mänskliga rättigheter blir någonting eftersträvansvärt. Förtryckarstaterna ska helt enkelt inte tillåtas obstruera och förringa FN-stadgan längre.

Vägen dit är lång. Första steget är att erkänna att FN faktiskt har brister. Att Margot Wallströms tjänst indirekt har finansierats av Sida är pinsamt för henne, Sverige och världssamfundet.

Men kanske det ändå för någonting gott med sig. En tillnyktring av FN-debatten, till exempel.