Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det måste få kosta

Föreställ er ett spel, ett spel som går ut på att sälja en alldeles fantastisk produkt till så lågt pris som det bara är möjligt. Där deltagarna turas om att få ner priset krona för krona.

Annons
Kund och produkt? Kostnadsjakten i äldrevården måste få ett slut för de boende måste få den vård och hjälp de behöver, framhåller skribenten. Bilden är från annan ort.Foto Henrik Montgomery/TT

Produkten är som sagt alldeles fantastiskt bra, det är en produkt som många, många människor är beroende av och som de flesta skulle både vilja och kunna betala en hel del för att få ta del av. Denna produkt ska alltså skaparna sälja till så lågt pris de bara kan.

Köparna är inte vilka köpare som helst, det är köpare som har makt och status, som med en handviftning kan innebära slutet för vilken som helst av dessa säljare. Säljarna är människor som i grunden vill göra gott, som med sin produkt vill förbättra livet för många, men som tvingas rea ut sin produkt för att ens ha en chans att komma ut på marknaden.

Produkten är jag, jag och mina kollegor samt alla hundratals boende/brukare/kunder inom äldrevård och omsorg. Det är oss de rear ut, våra liv som de använder som spelpjäser.

Äldrevården i dag är bra, det fattas folk visst, vi springer fortare för att hinna med våra arbetsuppgifter och vissa saker prioriteras bort men alla boende får vad de behöver. Undersköterskor och vårdbiträden kämpar var dag för att hinna med allt som står på planeringen. Vi går kort ibland men det går!

Sjukgymnaster och arbetsterapeuter åker mellan flera äldreboenden i veckan för att erbjuda träning och hjälpmedel till dem som har svårt att gå och röra sig, som har ont och behöver hjälp, tjänster som de gått i skolan i många år för att lära sig och som de betalat dyra pengar för att kunna erbjuda. Sjuksköterskor springer mellan olika våningar och ett femtiotal patienter för att kolla på sår, kontakta läkare, skriva nya listor, lämna upp mediciner, hämta från apoteket, dela dosetter, lämna prover, hämta ännu fler nya mediciner som ska delas i ännu fler dosetter. Även de har betalat för att kunna arbeta med vad de gör, de sliter varje dag för att betala av sina studielån.

Men vi klarar det, än så länge. Innan vi blir uppköpta av ett företag som sänker vår nuvarande budget med flera tusenlappar, innan vi blir ut-reade till den som säger att vi kan göra allt det där billigare ändå! För det går inte att göra liv mindre kostsamma, vi behövs allihop för att det ska gå runt. Våra boende ska inte behöva dra ner på sin livskvalitet för att vi ska kunna vara lika många (få) som i dag till en mindre kostnad. För vi kostar, jag kostar, mina kollegor kostar och vårt boende kostar. Men det måste få kosta, för dem som bor där måste få den vård och hjälp de behöver!

Det måste få ett slut, folk måste få upp ögonen för att upphandlingar inte är bra! För hur ska man kunna sänka priset på att mormor ska få gå på toaletten och att farfar ska få maten lagad och serverad av någon som bryr sig och inte bara gör sitt jobb! Hur billiga ska vi bli innan allt går åt helvete?

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare

Har du något att säga?

Skriv en insändare

Skriv insändare
Annons