Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Det torde stå tämligen klart att endast att spara inte är rätt sätt att komma tillrätta med problemet.

Landstinget Västmanlands ekonomiska läge oroar såväl landstingsråd och oppositionsråd som revisorer.

”Vården kostar mer och mer.” ”Landstingsekonomin fortsätter kärva.” Det hade kunnat vara två rubriker i VLT efter onsdagens landstingsfullmäktige, men det är det inte. Den första stod i VLT i går – den andra i Sundsvalls Tidning. Landstinget i Västernorrland hade också landstingsfullmäktige i onsdags.

Det är således inte bara Landstinget Västmanland som har det svårt med ekonomin. Det är givetvis en klen tröst men precis som oppositionsrådet Tomas Högström (M) sade i VLT i går ställer de sig säkert samma fråga i Västernorrland som här: Varför är det på detta viset?

På nyhetsplats i går kunde vi läsa om landstingets delårsrapport och att försöken att spara inte har fallit så väl ut som de hade behövt göra. Ett åtgärdspaket skulle spara 150 miljoner kronor – det blev 57. Öppna prioriteringar skulle också ge 150 miljoner – det blev 47. De 300 tilltänkta sparade miljonerna blev således bara 104.

Högström var kritisk till att sparplanerna inte givit önskat resultat:

– Sjukvårdsstaben har fått i uppdrag att effektivisera men de levererar inte.

Det han sedan räknade upp bidrar alldeles säkert till att det inte går ihop: uteblivna statliga pengar från den så kallade kömiljarden för att man inte klarar vårdgarantin, att det kostar att skicka patienter till andra landsting liksom att inhyrd personal ökar på kostnaderna.

Finns det något landsting som har balans i ekonomin? Hur gör man där, i så fall? Om det inte finns – vad beror det på?

Varför kostar vården mer och mer? Är vi fler som blir sjuka eller söker vi vård i ett senare sjukdomsskede så det av den anledningen kostar mer? Drabbas vi av sjukdomar som kostar mer att hålla i schack eller bota? Kan sjukvården bota eller åtgärda fler sjukdomstillstånd än förut? Har en åldrande befolkning en del med saken att göra? Söker vi vård ”i onödan”? Drabbas vi av fler livsstilssjukdomar? Har redan gjorda besparingar i ena änden bidragit till kostnads-ökningar i en annan?

Dagens Nyheter hade en intressant ledare i går. Den kommenterade en rapport från Svenskt Näringsliv: En friskare vård. I rapporten beskrivs hur man undersökt kostnaden per patient för tio olika diagnoser vid ungefär lika många sjukhus. Och även om det inte alls är önskvärt att det vore samma pris överallt (vilket DN påpekade) går det inte att komma ifrån att det är svårt att veta om man gör något billigt eller onödigt dyrt om man inte har något att jämföra med.

DN pekar bland annat på rapportens exempel att en blindtarmsoperation i Västra Götaland kostar 20 800 kronor – på Karo-linska universitetssjukhuset kostar den 46 500 kronor. Hur kommer det sig? Att det vid större sjukhus som Karolinska bedrivs mer forskning och undervisning förklarar inte hela kostnadsgapet.

Vad ska Landstinget Västmanland göra då? Det torde stå tämligen klart att endast att spara inte är rätt sätt att komma tillrätta med problemet. Höja skatten? Det kanske löser den akuta situationen men är landstingets problem av strukturell art så hjälper det knappast på lång sikt att bara pumpa in mer pengar. Den omorganisation som gjordes i maj har inte fått genomslag än, hävdade landstingsrådet Denise Norström (s).

Nej, så kan det vara. Men det förefaller otroligt att den ska ge så mycket att ekonomin kommer i balans igen.