Annons
Vidare till vlt.se
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Dialog är förvisso bättre än konfrontation men hur mycket dialog är det om den ena parten utsätter den andra för utpressning?

Odlingen av hajmal i Vietnam innebär en stor påfrestning på miljön. Till följd av detta beslöt Världs-naturfonden att rödlista hajmalen. Det uppskattades inte av de vietnamesiska myndigheterna och efter påtryckningar hävdes rödlistningen. Helomvändningen tär på Världs-naturfondens förtroendekapital.

Överfiskning, fiskekvoter, svartfiske. Nyheterna om torsken har inte varit så positiva de senaste åren. Ett tag var torsk från vissa områden till och med rödlistad på Världs-naturfondens så kallade fiskeguide – en liten hjälp för konsumenten att välja fisk som inte hotas av överfiskning eller odlas på ett sådant sätt att miljön hotas.

Sökandet efter ett alternativ till torsken tog fart. Hoki, som fiskas främst utanför Nya Zeeland, blev snabbt populär. Den vietnamesiska hajmalen likaså.

Hajmalens popularitet har dock visat sig leda till problem. I Sveriges Radios program Matens pris, som i söndags handlade om odlingen av hajmal, eller pangasiusfisk som den också kallas, berättas att den står för stora utsläpp och hotar flod- och havsfisket. Om vattnet från odlingsdammarna släpps ut i floden hotas denna av övergödning som gör det svårt för flodfisken att överleva, vilket i sin tur påverkar lokalbefolkningen som har mycket fisk i sin kosthållning.

När Världsnaturfonden kom med sin senaste upplaga av fiskeguiden i oktober i fjol sattes pangasiusfisken, på grund av den skadliga miljöpåverkan, upp på den röda ”ät inte”-listan.

Reaktionen från de vietnamesiska myndigheterna lät inte vänta på sig. De hotade enligt källor till Radioekot att dra in tillståndet för Världsnaturfonden att verka i landet om inte rödlistningen hävdes. Och, hör och häpna, knappt två månader efter beslutet att rödlista hajmalen hävdes det, och konsumenterna uppmanades åter att köpa hajmal!

Man hade kunnat tänka sig att hajmalen fördes upp på ”den gula listan” i stället, det vill säga fiskar som man bör vara försiktig med. Men det gjorde man inte. I stället hittade man på en ny sorts märkning, kallad ”på väg mot certifiering”.

Mark Powell, högst ansvarig för fisk-frågor internationellt på Världsnaturfonden förklarade helomvändningen med att de förelog en kompromiss så att Vietnams kunde sluta se WWF som en fiende. Inger Näslund på Världsnaturfonden Sverige påpekade dessutom för Sveriges Radio att WWF:s grundval är dialog.

Det ser inte bra ut att Världsnaturfonden böjde sig för de vietnamesiska myndig-heternas krav och hittade på en ny märkning för att hålla sig på god fot med dem. Dialog är förvisso bättre än konfrontation och det hade knappast gagnat lokalbefolkningen om myndigheterna hade kastat ut Världsnaturfonden ur Vietnam. Men hur mycket dialog är det om den ena parten utsätter den andra för utpressning?

Fiskindustrin i Vietnam lovade att börja arbeta med att införa den certifiering som Världsnaturfonden tagit fram. Problemet är att än har ingenting hänt. Hajmalsodlingen är fortfarande en lika stor miljöbov som förut. Den nya märkningen ”på väg mot certifiering” känns därför nästan lika tokig som att ge ett pris till någon som man hoppas ska uträtta storverk.

Helomvändningen skadar förtroendet för Världsnaturfondens rekommendationer när det gäller fisk. Finns det andra kompromisser som påverkat listningen som konsumenterna är ovetande om?