Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Ernesto Katzenstein: Bildandet av Israel orsakade ny flyktingkatastrof

100 år sedan Balfourdeklarationen

Annons

I november 1917 skrev den brittiske utrikesministern Balfour ett brev. En enda lång mening som uttrycker stöd för etablering i Palestina av ett "national home for the Jewish people" under förutsättning att "intet må göras som kan inverka menligt på de civila eller religiösa rättigheterna hos befintliga ickejudiska grupperna i Palestina, eller de rättigheter och den politiska ställningen som judar åtnjuter i andra länder."

Huvudsyftet med Balfourbrevet har blivit uppfyllt. Men till vilket pris?Israel är den enda staten som har sin grund i en FN resolution (delningsplanen från november 1947). Men i bakvattnet skapades den största gruppen av statslösa i världen, idag uppskattningsvis 7 – 8 miljoner. Under 1947 och 1948 fördrevs fyra femtedelar av palestinierna och över fyrahundra palestinska byar förstördes av de judiska väpnade styrkorna som sedermera blev Israels armé.

För nästan tio år sedan sa en god vän till mig i Tel Aviv: Staten Israel blev lösningen på flyktingkatastrofen som Förintelsen och andra världskriget orsakade. Men bildandet av Israel orsakade en ny flyktingkatastrof, den palestinska.

I år fyller ockupationen av Gaza, Västbanken och Östra Jerusalem 50 år. Ockupationen och fördrivningen har resulterat i att palestiniernas lever under villkor som kränker nästan varenda artikel i FN:s allmänna deklarationen om mänskliga rättigheter.

Zeev Jabotinsky grundade rörelsen som skulle bli Likud, Netanyahus parti. Redan 1923 avfärdade han alla tankar på förhandlingar med lokalbefolkningen och fastslår att den judiska staten bara kan komma att finnas skyddad av en mur av soldater (The Iron Wall).

Han fick (tyvärr) rätt och hans idéer dominerar idag i Israel. Ministrarna Neftali Bennet och Ayelet Shaked säger det tydligt: det kommer aldrig att bli en palestinsk stat, åtminstone så länge vi kan verka. Vicetalmannen i Knesset (Israels riksdag) Bezalel Smotrich formulerade nyligen en "Subjugation plan" med målet är att sudda bort palestiniernas hopp om en stat.

Palestinierna ges tre val: att lämna landet; att bli kvar som utlänningar med viss underlägsenhet, eller göra motstånd och då vet vår armé vad som ska göras.

Enligt före detta premiärminister Ehud Barak befinner sig Israel på en slutande plan mot apartheid (intervju med tyska TV, 20 juni 2017). Alltfler observatörer menar att det inte är fråga om en slutande plan, utan redan en realitet. Olika juridiska system, skilda vägar och en överväldigande militär närvaro som kontrollerar varenda aspekt av livet för palestinierna i de ockuperade områden.

Utanför Israel ser folk rött vid ordet apartheid. Konstigt nog är det inte särskilt kontroversiellt i Israel.

I England uppmärksammas 100 år av Balfourdeklarationen på olika sätt. Premiärminister May firar tillsammans med Netanyahu, medan Balfourproject.org och balfourcampaign.com manar till reflektion och vill att Storbritannien tar ansvar för konsekvenserna av sin koloniala historia.

Ska vi fira eller sörja? Kanske först och främst informera och tänka efter.

Ernesto Katzenstein

Lundbyn, Västerås

Har du något att säga?

Skriv en debattartikel.

Skriv debattartikel