Vi sparar data i cookies, genom att använda våra tjänster godkänner du det. ⇒ läs mer om cookies

Det som var ett sensationellt fynd 1968 var bortschaktat 1970.

Annons

1968 upptäcktes en grav, en hällkista som bevisade att en bondebefolkning hittat en fast boplats på Bjurhovda på stenåldern.

En sensation!

Två år senare var den bortschaktad.

I sådana lägen är det tur att en enveten stockholmare rotat sig i ett bostadsområde som gömde en sådan skatt.

Rolf Grahn är engagerad i Badelunda hembygdsförening. Han flyttade in i en lägenhet på Bjurhovda 1976, i den lägenheten bor han kvar.

Han möter upp på Forntidsgatan för att guida fram till hällkistan som nu återigen ligger i närheten av pulkabacken och fritidsparken.

– Jag tycker hällkistan är viktig för Bjurhovda som område även om den inte är ”äkta” längre, säger Rolf Grahn.

I Rolfs sällskap blir vanliga gråstenar till lämningar från stenåldern. Tecken på bebodda trakter. En rad pampiga björkar som pekar mot Hälla blir till resterna av en allé.

Gångvägen upp mot pulkabacken och fritidsparken blir till uppfarten mot Bjurhovda gård. Det enda som finns kvar av den är den bastanta flaggstångsstenen.

Gården låg på en kulle.

– Kullen är högre i dag, och det hör ihop med historien om hällkistan.

Hällkistan som kan beskrivas som en slags familjegrav, där askan efter avlidna placerades tillsammans med gåvor och djuroffer, är mycket ovanlig i den här delen av landet.

Den är också beviset för en bofast befolkning.

– Då gick Mälarens strand ungefär längs Forntidsgatan. Kanske var graven ett sätt att berätta att den här marken var upptagen. Den låg ju väldigt synlig då.

– Det är väl troligt att stenåldersbjurhovdaborna bodde ungefär där motionsspåret är i dag.

Men hällkistan är som sagt inte ”äkta” längre, trots att den legat där ett par tusen år.

– Pulkabacken på området anlades 1970. För att bygga en kulle behövs det schaktmassor ...

För att göra en osannolik och lång historia kort: när Rolf Grahn spankulerade runt i området där graven sägs ha funnits hittade han flera ovanligt flata och stora stenhällar.

De var så markanta att det till slut med hjälp av arkeologexpertis gick att slå fast att de varit en del av hällkistan.

– Troligtvis kände väl maskinföraren som skulle schakta att något kändes fel och körde aldrig in stenarna i högen.

1995 återinvigdes den återskapade hällkistan.

Och eftersom det var ett ungt gäng som upptäckte hällkistan 1968 så kan du faktiskt möta dem på länsmuseet lördagen den 31 augusti , då hålls en temadag hällkistan till ära.

Annons