Men jag skymtade poeten på verkstan en gång och blev intresserad, för att inte säga exalterad.
- Lagar Tranströmer bilen hos dig?
- Jo, det gör han.
- Men . . . Hur . . . Vad prater ni om?
- Vaddå pratar?
- Hur är han?
- En skaplig kund.
Det var någonstans i överlappningen mellan ungdom och vuxenliv och Tranströmer var en idol för mig.
En gång i bastun på Kristiansborgsbadet - vi satt ensamma där inne - hade jag varit på vippen att tilltala honom, men det kom folk emellan och förstörde tillfället.
Och nu fick jag veta att farsan hade kontakt med Tranströmer! Inte bara det - Tranströmer sökte sig till honom, bad om hjälp, betalade för hans tjänster!
Farsan fick ett litterärt skimmer omkring sig där han stod i overallen med trassel i bakfickan och mätte något med skjutmått.
