Annons
Vi använder cookies för att förbättra funktionaliteten på våra sajter, för att kunna rikta relevant innehåll och annonser till dig samt för att säkerställa att tjänsterna fungerar som de ska. ⇒ Läs mer om cookies

Fjärdingsväg – en riktig milstolpe

Annons

En kvart hit eller dit: Gamla milstolpar har fått en renässans. Just nu dyker de opp nästan överallt längs vägarna.

Eller om det bara beror på nya bättre glasögon.

Plötsligt reser sig sålunda mellan Fjällsta och Hallstahammar vid gamla Västeråsvägen den här järnklenoden strax intill avtaget mot Ekeby.

Man kan undra vad fjärdedelen står för.

Jag är rätt övertygad om att den betyder en fjärdingsväg. Det vill säga fjärdedelen av den gamla svenska milen. Den mätte på sin tid 36 000 fot vilket i dag motsvarar 10 689 meter.

Och var kommer själva ordet mil ifrån, frågar någon stillsamt.

Tja, det kommer bestämt av latinets mille som betyder tusen och avser beträffande milstolpar tusen gamla romerska dubbelsteg. Sammanlagt 1 480 meter på slät mark.

Romarna behåller sina gamla ord även om de stavar italienska tusenmilaloppet på cykel ”Mille miglia”.

Återstår nu endast att avgöra varifrån eller vart den gamla fjärdingsvägen på det lilla monumentet vid Ekeby egentligen är räknad.

Svampnytt: Jag tror inte att jag någonsin har vetat något om rotmurklor förrän nu. I varje fall visste jag inte hur stor risken har varit att rotmurklor skulle ta livet av de späda tallar som skogsägarna satte eller sådde efter den stora skogsbranden norr om Ramnäs sommaren 2014. Någon har räknat ut att ett område lika stort som 25,000 fotbollsplaner brann.

Om man råkar äga en bit av ett skogsskifte någonstans i Sverige får man en utmärkt tidskrift som heter Skogseko. I oktobernumret berättar Skogseko att många skogsägare året därpå sådde eller planterade tall på de brandhärjade markerna, trots risken att rotmurklor kanske skulle döda många av dem.

Rotmurklor ligger vanligtvis och sover i marken. Men efter kraftiga bränder kan de vakna och slå till. Då blir det ingen tallskog.

I juni 2015 hittade Skogsstyrelsens folk den första rotmurklan efter branden. Därefter upptäckte de att det fanns rotmurklor över praktiskt taget hela brandområdet.

Oro utbröt förstås bland skogsfolket. Undersökningarna fortsatte.

Lite längre fram visade det sig att rotmurklorna trots allt bara hade skadat några få plantor här och där.

Hur kom det sig att de allra flesta hade klarat sig?

Kanske berodde det på att rotmurklan tydligtvis inte ger sig på just täckrotsplantor, tänkte experterna och rådde skogsägarna att snabbt sätta täckrotsplantor över så stora områden de kunde.

Det hela tycks ha lyckats.

Nu gäller det att se till att röja undan lövträd mellan tallarna så de inte konkurreras ut. Får en tall vara i fred kan den bli flera hundra år gammal. Fast så länge kanske inte ägarna tänker vänta med motorsågen.

Slängpolska: Gunilla Zimmermann skriver och tackar för förra veckans handledning i konsten att slänga saker man aldrig använder:

Det gäller att skjuta in sig på en sorts grejer i taget och köra dem i botten. Helst. Gunilla tänker börja med sin anhopning av gamla skor eftersom de inte väcker så starka känslor och minnen. Sen kommer alla vinterkapporna hon aldrig använder.

Jan Trella känner igen sig i mitt slipsdrama, när jag trots allt behöll 63 riktigt nära slipsar. I Jans fall gäller det T-shirtar.

Ett annat tips ur Mari Kondors bok ”The life-changing magic of tidying up”:

När ni väl har gjort er av med alla era överflödiga sockor och bara sparat dem som ni verkligen använder regelbundet:

Rulla inte ihop sockorna i bollar i lådan därför att ni har fått för er att det ser mindre slarvigt ut.

Sockor behöver naturligt nog sträcka ut sig ordentligt efter att länge ha varit inklämda i era skor. På så sätt hämtar fibrerna i sockorna nya krafter till nästa slitsamma pass.

Sov ut: Nästa måndag 30/10 ses vi en timme senare för då går Kallskuret över till vintertid. Det kan ni också gott göra.

Redan på söndag.